Nystart 

Jag vill leva länge och väl låter väl klyschigt😝. Jag vill i allefalla bli en hälsosam åldring❤️. Jag har inga problem alls med att bli äldre det jag har problem med det är hur resten av samhället ser på äldre.

 Då pratar vi inte ens äldre vi pratar de som passerat 35. Den bilden tycker jag är oerhört sorglig, speciellt som kvinna. Passerat 35 utan att ha hunnit en bra bit in i karriären så blir man lätt en grå liten mus. 

Vad kan man göra då för att bli en pigg, fräsch åldring? Massor givetvis. Allt handlar om en bra balans. 

Jag kommer dela med mig lite av det som funkar för mig.

  

  

Advertisements

Arg, besviken och bitter

Wow, jag är less, less på en heldel. Less på vissa människor i min omgivning, less på mig själv. Nu börjar jag bli arg, det kokar inom mig och jag känner mig ännu mer less för att jag liksom allltid låter saker bero. 

Ok, mitt mission är inte att förändra världen. Mitt mission är att vara mamma först och främst, dem behöver mig ett tag till. Men sen är det faktiskt att också ta hand om mig själv. Älska mig tillräckligt mycket för att faktiskt sätta mig själv främst. Nackdelen  med att vara snäll är att alla trampar rakt över en. Barn som vuxna spelar ingen roll. Nu är jag arg. Och från och med NU så börjar jag ett nytt liv. 

 

Puss

Medelåldern är livet över nu? 

Vad är det i det här landet som gör att vi har sådan åldersfobi? Varför är vi så rädda för att åldras? Vad har hänt med respekten till de äldre och hur man i vissa kulturer höjer exempelvis kvinnor till höjden när de kliver in i klimakteriet men att man här är man knappt vatten värd. Livet är liksom över, du har passerat bäst-före-datum.

Hur man som 40+ are har en känsla av att man inte riktigt vet vad man pratar om i en arbetsgrupp där de flesta knappt fyllt 25. Inte undra på att det finns både 30-årskriser och 40-årskriser. Jag tycker verkligen det är sorgligt. Visst jag tar hand om mig själv, jag är medveten om hur jag lever och klär mig men det har jag alltid gjort. Jag har ännu inte haft en kris. Endast en dyster medvetenhet om hur livet runt omkring mig ser ut. Åldersdiskriminering är något som tagit fäste i vår kultur och det tucker jag är oerhört synd. 

Alla har något att bidra med, låt oss hjälpa varandra. 

4 fantastiska barn 

Underbara barn

Har äran att få låna 4 individer fram till vuxen ålder, nåväl kan hända att blir lite längre.

Är så tacksam för dessa små underbara varelser som alla är helt unika med egna egenskaper, kan inte påstå att något av mina 4 barn är lik de andra, inte ens till utseendet..Det är ju det som gör det precis så där fantastiskt spännande!.Tro mig det är absolut inte underbart och fantastisk varje dag, det är ett evigt kompromissande med en stor gnutta tjat “kom nu ” kom nu” Nej inte där” gör inte så” NEJ”.

Ett råd jag ändå vill ge er är att ta er tid för era barn, allt det där andra kan vänta. Vi är så stressade idag, stressade över att snabbt komma tillbaka i den perfekta kroppen den vi hade innan förlossningen, minns ni? Stressade att snabbt komma tillbaka till arbetslivet, stressade att få in barnen på dagis. Stressade att aldrig riktigt räcka till.

Ni har era barn till låns ett litet tag på jorden, tiden går så snabbt och redan vid 5 års ålder flyttas fokus ut från familjen till kompisar, för att inte tala om vad som infinner sig vid 9, 10 då det börjar bli pinsamt att visa sig tillsammans med sin mamma (jag menar tänk om någon kompis får se mig nu?)12,13 och 14 då man knappt är vatten värd då dessa små liven som man nyss höll i handen behandlar en som man vore helt urblåst och inte fattar någonting!!

Snälla ni stanna upp lyssna på era barn och deras historier, jag lovar ju mer ni lyssnar nu ju mer kommer dom dela med sig längre fram i livet, vid tillfällen då det verkligen gäller!

Njut, det finns tid för annat också..

Hälsotrender och 40 årskriser

För att vara ett land där vi skryter om att vi är individualistiska är vi extremt lika. Många följer slaviskt de trender som är i blickfånget. Må det vara skäggväxt på männen eller den totala hälsotrendshysterin. Då alla ska detoxa och köra Ironman (trots att de aldrig tränat tidigare). Vi köper likadana väskor, skor och kläder och tror vi är unika! 

Det här tillsammans med en rätt så hårt drabbad 40 årskris, då man vaknar upp från någon sorts dvala och inser att man inte längre tillhör den yngre skaran, utan att man iskallt räknas som medelålders. 

Då ska man förverkliga sig själv, byta jobb, byta partner och helst av allt byta livsstil. Nu är barnafödande förhoppningsvis bakom oss och vi får lite tid över till oss själva kanske är det som är felet. Förhoppningsvis har vi ett antal år efter det att vi passerat 40 som vi kan njuta av. Så alla ni som upplever kriser av olika slag, speciellt ålderskriser. Hur vill ni och hoppad ni livet ska bli? Jag har en heldel tjejkompisar som vaknar upp och upplever att de inte levt livet fullt ut de senaste åren och att de nu vill skilja sig. 

De får en längtan av att leva livet på nytt. Inser att de inte har levt utan endast funnits till. Under några månader inträder sedan en sorts förändringsfas de går ner i vikt, börjar träna eller var det nu är. Sedan går det oftast rasande fort och inom loppet av några månader ligger huset ute till försäljning och maken är på väg ut ur bilden. 

Vad händer sedan? Någon som vet? Kommer lyckan?