Djup chock, total egoism

vad är det för fel på folk? Folk är så jäkla egoistiska. Blir skitarg och besviken. Jag har blivit av med min tjänst pga arbetsbrist. Jag håller på att se över rent fackligt hur hela den processen har gått till och misstänker att det harblivit fel. Men det är det minsta jag tänker på just nu. 

Jag är fly förbannad på att folk är så totalt oförmögna att se utanför sin egen sfär. Allt handlar om “mig,mig,mig”. Alla pratar om hur deras respektive tjänster har blivit påverkade!! So what! Ni har en tjänst! Jag blev av med min. Helt plötsligt blev mitt liv satt på vänt! Jag blir sittande med 2 olika alternativ. Båda halvdåliga! Kul!!

Jag har ingen tjänst kvar, en del av min identitet är förvunnen och jag är vilsen. Var inte så egoistiska, var glada att ni har ett jobb. I morgon kan ni vara utan

Ångrar att jag varit så jäkla snäll och duktig. Vad har det gett mig? Inte ett skit!!!

  

Womens health halvmara

 Så var jag i mål på 2:00:16 lite retsamt med de där 16 sekunderna men tiden var något snabbare än jag räknat med!! Jättestolt över det! Måltiden för mig låg på 2:05 så att jag kom in hela 5 min tidigare än planerat 😃.

 Det var sjukt jobbigt mellan 15-18 km. Min kropp skrek, lägg av med den här skiten du har 6 km kvar. Huvudet skrek hejaklacks ramsor, kom igen nu benen ni kan fixa det, heja heja! 

 Från 18 km klev viljestyrkan in och äntligen såg man slutet. Nu är det gjort och jag kan börja träna andra saker än löpning. Men har redan satt upp ett nytt mål för löpningen. Milen under 45 min. 

 Dessa ben och fötter tar mig överallt. Tacksam för det ! Hurra för benen’ 

Ny löprunda ny energi, unionen✌🏻

förmodlogen var det, uppsägningen igår som fick löprundan att flyta på i fantastisk fart. Lyckades få rekordtid på 9nde km! Rätt impad av den. 

Totalt sprang jag 11 och jag är nöjd med resultatet, känns som om jag är på rätt spår inför Womens health Halvmara på lördag   Har inte sprungit hela distansen ännu men 18 km har jag sprungit så 3 km till borde jag kunna få till. All besvikelse och ilska fick mig att bara springa vidare. 

Idag är jag åter på jobbet och känner mig lite som en Alien. Känns som om jag inte räknas med längre utan redan är utanför systemet. Har ringt TTR ( Trygghetsrådet) idag där att fråga lite och dom var super trevliga och hjälpsamma. Facklig medlem blev jag igår också. Inte något jag ville bli men inser att det verkligen kan vara bra. Jag vill inte vara kvar här jag vill gärna sluta så snabbt som möjligt. Kanske jobba fram till Midsommar ta ut den semester jag har samlat in och sedan gå. 

Jag vill absolut inte vara kvar till augusti känns helt meningslöst.  

  

Arbetslös!

fick för 3 timmar sedan reda på att min tjänst kommer försvinna, helt! Bara sådär från en sekund till den andra! Inte helt förvånad en stor omorganisation och en himla massa kommunikation har pågått under den senaste månaderna. Trots det kom det som chock. 

Känner mig efter dessa timmar helt tom, slut och arg. Så nu behöver jag fundera ut vad jag vill göra. Tror det lutar åt att ta avgångspaketet. ( det kommer lysas ut nya tjänster i samband ned omorganisationen) Kan ju ändå vara tacksam att jag inte har suttit på samma position under alla år utan faktiskt flyttat på mig. Jag har erfarenhet från flera olika håll. 

Jag har en tjänst idag som jag drömde om för 1 år sedan, jag fick den (den skapades åt mig) sedan kommer info från högre upp i organisation att hela organisationen ska göras om. Där min tjänst nu försvinner helt och mina arbetsuppgifter fördelas ut på några andra. Känns så hemskt bara det vara så jäkla kallt förmedlat. Effektivisering handlar det om. 

Så nu ska jag ut och fajtas mot 20 år yngre hungriga kandidater. Roligt! 

 Jag får se det som en öppning för nya möjligheter kanske göra något helt annat, något som är givande och betydande för mig.

Kanske är det ödet som säger att det är dags⭐️ 
  

När är man medelålders?

vad innebär det? Tillhör man en hemlig klubb då eller? Får man access till nån VIP avdelning i livet. Har man inte förtjänat det? Visst bör man få det? Det är ju nu man ska få börja leva fullt ut när de värsta småbarnsåren har lagt sig och man äntligen börjar få lite tid över till annat, eller ja hmm tid över? 5 olika träningar fördelat på 2 barn, förhoppningvis 2 träningspass till mig, heltidsjobb med deadlines och himla massa middagar och frukostar fördelat på en vecka.

 För att inte nämna allt plockande,tvättande  och städande man gör!! Blir det någon tid över? Man säger att det blir bättre med åren. Kan ju bara hoppas på det. 

 Mina crazy kids ❤️ 

En hyllning till oss kvinnor

vilka tappra hjältar vi kvinnor är! Vi bara är. Vi är intelligenta, omhändertagande, vackra och otroligt starka. Som mammor tas vi gör givet det är en lott i livet vi har fått,  på gott och ont. 

Jag njuter av att vara äldre, jag har aldrig känt mig så trygg i mig själv som jag gör nu. Tyvärr speglas inte delen av resten av samhället. Man känner sig lite passé på samtliga områden. Mest synd tycker jag om kvinnor som min mamma som liksom tappat i värde ju äldre och skruppligare hon blir. Så trist, därför är det ännu mer viktigt att vi kvinnor tar för oss och visar tidigt vad som är viktigt i våra liv.  Jag har börjat nu lite försent men ändå en början. 

Det positiva med att man blir äldre är också att man inte bryr sig om vad andra tycker. Man vill ägna sig åt viktiga saker som gör skillnad. Gärna hjälpa andra. Man blir blödigare och blödigare. Man gråter för ingenting. 

Men trots detta mår man himla bra!!

  

Värdelöst

1 vecka kvar till halvmara, ett sista långlopp innan halvmaran. Tänkte runt 19 km. Efter1 km trodde jag verkligen att jag skulle dö. Efter 7 bröt jag. 

Det gick så dåligt! snittade nästen 45 sekunder sämre per kilometer. Konstigt.  Antingen håller jag på att bli sjuk eller så är det totalt fel. Vätskebrist, snart sjuk, trött gluten? Har ätit gluten, 

Bläääää