Arbetslös-starta eget?

hur känns det egentligen? Jag har sedan 15 årsåldern alltid haft jobb. När jag var yngre rörde det sig om extrajobb på kvällar och helger, resten av tiden “ägnades” åt skolan. 

Nu har det gått ett tag sedan jag fick beskedet, har gått igenom hela spektrat av känslor. Från storgråtandes inne på toaletten på jobbet till att vara helt vansinnig arg så känns det nu lite ensamt. Jobbet är ju en slags identitet. Jag håller på och försöker kartlägga vart jag ska tavägen framöver, kommit framtill att  jag nog vill starta eget. 

För hur det än är fick jag ett rejält uppvaknande i samband med omorganisationen. Hur man på en sekund är utbytt och inte längre önskvärd. Nu blev jag inte sparkad, utan fick gå pga av arbetsbrist som de så fint heter. Men det kändes ändå som de handplockade dem som de ville ha kvar. 

Så med facit i hand vill jag starta eget och jobba för mig själv. Jobbar hårt och mycket gör jag redan varför då inte göra det för mig själv. Dags att börja betala tillbaka till mig själv. Att ge allt till en arbetsgivare, det gör jag aldrig igen. 

Mittemellan arbeten!  Ska nog klippa page när jag ändå ska börja ett nytt kapitel i livet. 

 

Advertisements

Pensionärsvarning! 

helt otroligt, så får man då chansen att sova ut som det så fint heter. Mina yngsta har äntligen börjat sova lite längre på morgonen. Lilltjejen kan lätt sova till 9:30 om man inte väckte henne mannen också givetvis han har alltid kunna sova länge oavsett. 

Men så jag då?6:30! Hallå! Det är inte juste alls, jag la mig vid 01:00, och vaknar ungefär vid samma tidpunkt som när jag ska till jobbet, det är pensionärsvarning på den. Tycker det  vore ok om jag vaknade super pigg och redo att ta mig an världen men jag känner mig lite som ett vrak. Jag får väl försöka på nytt eller kanske gå upp och göra något vettigt. 

Jag ligger nog kvar ett tag till och försöker somna om.

Middagsfrid! med gäster 

är det inte underligt att kvinnorna alltid samlas i kökets och hjälps åt och att männen hittar sin tillvara på andra håll. De lyckas sedan hålla sig borta från köket under hela kvällen. Måste vara så skönt, vi kvinnor babblar ju nonstop så det går oss liksom förbi utan att vi ens märker det har vi både lagat mat, tagit hand om disken, mutat barnen och fixat kaffet. Hmmmm  

   
  

Barnen- 4 totalt olika individer 

Tycker det är häftigt med dessa 4 barn, så olika både till sätt och utseende. Jag är medveten om att miljön och arvet spelt roll i hela genuppsättningen. Men de är verkligen helt olika individer. 

Två lugna pojkar, och två tempramenstfulla tjejer (kan nog erkänna att tjejerna dessvärre har ärvt mitt temperament. Drivande fantastiska tjejer, som båda kommer gå långt. Mina små satt aldrig snällt och stilla på BVC mammaträffar. Mina barn var dem som var precis överallt hela tiden utom på mattan med de andra barnen. 

En av mina killar har varit lugnet själv, han följde med mig överallt som liten och satt nöjd och belåten i vagnen med sina bilar. Resterande 3 hmmmm nej, ingen av dem har varit speciellt lugna. 

Minstingen är nog den starkaste av dem alla  dessutom är hon född 080808. En superstark, envis liten tjej, jag var inte direkt purung när jag fick henne. Lägg till en rätt jobbig graviditet, gick upp sjukt mycket i vikt (sluta väga mig när vågen visade +22) plus att jag dessutom jobbade på mitt  examensarbete, inte den bästa kombinationen. 

Men det gick och ut kom hon med temperament som överskred mina 3 tidigare barn tillsammans. Man känner sig minst sagt levande med denna underbara lilla tjej. Tror hon bär på den styrka som vi kvinnor har förryckt så länge.

Gener och miljö i all ära men att vi föds med en egna personlighet råder det ingen som helst  tvivel om i den här familjen i allefall. 

Ha det fint!