Antioxidanter farligt? Cancerns assistent!

Otroligt, man blir helt knäpp av alla råd hit och dit, antioxidanter som ska vara “the thing” om man ska leva länge, skyddas från alla hemska fri radikaler som attackerar oss från alla håll. 

Alla dessa preparat man stoppar i sig för att hålla kroppen frisk och sund. Tydligen enligt en ny studie så hjälper dessa antioxidanter cancercellerna att frodas i dubbel takt. Är inte det något som man ska informera omvärlden om? Innan man införskaffar en mängd olika multivitamin preparat som ska hjälpa till med både det ena och andra. Känns som man blir grundlurad här. Jag är den första att signa under att det finns en mindre hälsokost affär full av antioxidanter i mitt badrumsskåp. 

Ena dagen hör man att raw Food är det bästa för våra kroppar för att sedan få reda på att våra kroppar inte kan tillgodose sig alla näringsämnensom finns i raw Food. Vi klarar inte att processa den rå utan behöver hjälp av lite uppvärmning. 

Tjocktarmscancer har de också kommit på att det beror på vår kost,(det hör man inget om) för mycket kött och för lite fibrer, gör vår tjocktarm sjuk. 

Jag tror på balans även här. Men nog trodde jag att antioxidanter i tablettform endast är nyttigt. Nackdelen med att vi blir äldre är ju att vi hinner få alla de där följdsjukdomarna vi aldrig hann få tidigare.

Tycker det är på tiden att man pratar högt om allt sånt där. Så vi kan ha en chans att  hålla oss friska länge.  Tvungen att köpa en juice på Joe & the Juice. Sjukt dyrt men uppfriskande 

 

Advertisements

Livet genom sociala medier 

överallt hör man om hur unga går in i väggen och vi har nog alla varit och nosat på den där väggen ett antal gånger. Vi ställer så höga krav på varandra och framförallt oss själva hela tiden. Det är knappt ok att vara medelmåttig man måste vara lite mer. Man ska hela tiden sträva efter något bättre i alla områden. Idag räcker en gymnasieutbildning ingenstans om man är sugen på karriär. Trots att det är ytterst få saker du läser på högskolan som du faktist återanvänder i ditt yrke. 

Jag är förvisso för att man ska sträva efter att utvecklas. Mycket för att hänga med sina mer och mer avancerad barn. Men alla de där måstena skapar också en enorm sårbarhet om det blir problem i någon av områdena.

 Jag håller också med debatten om att sociala medier många gånger gör oss deprimerade. För den som hela tiden håller upp en bra fasad utåt med det perfekta livet berövar sig själv friheten av att vara normal. För det klart att vi alla har perioder av ovisshet och svåra dagar. Att hela tiden bli uppdaterad med hur bra alla andra har det via sociala medier sätter en enorm press på vissa. Vissa har valt att göra tvärtom och deras uppdatering på social medier är oftast hur jobbiga situationer de har går igenom, det i sig är också en desperat sätt att få uppmärksamhet. Varför har vi så stor törst efter uppmärksamhet och bekräftelse? 

Jag skriver ju själv en blogg och mycket av det är för att ha en röst utåt men också för att väcka lite av en debatt om saker som är på tapeten just nu. Finns inget svar på något, det kommer bli intressant att se hur våra barn kommer hantera det hela med social medier. För dem är det vardagsmat. 

Nationaldagen i minusgrader 

nja inte riktigt men inte var det varmt på förmiddagen. Såg några av  Natinalgaloppen lopp då vi bor precis i närheten. Alltid lika roligt att se damerna med deras urtjusiga hattar och alla fina hästar förstås. 

På eftermiddagen tog jag med mig yngsta dottern till Plantagen, lite pensionärsvarning på den. För ca 2 år sedan började mitt intresse för att plantera, och göra fint på vår lilla altan, en av fördelarna att bo på nedrebotten. Så lite blommor blev det och ett himla rensande och rafsande i rabatterna. Förr 2 år sedan odlade jag en hallonplanta som trots kall vinter lyckas överleva.   

Det roliga med det hela är att min yngsta blir lika glad som mig för en tripp till Plantagen. Så där går vi och väljer fröer och blommor med omsorg. 

Härligt💕 
 

Svenskar det korrekta folket?

är inte vi lite av bror duktig hela tiden? Vi är ärliga, pålitliga och tysta. Vi är ju duktiga och kan mycket men skryter inte om det ( oftast). Ändå är vi väldigt snabba på att döma och iklä oss beskyddar rollen för de som är politiskt korrekt. Vi är lite mjäkiga och vågar inte riktigt stå upp för det vi egentligen tycker. Vi följer snällt och tackar och bockar. Men under fasaden gror det, både ilska och svartsjuka och av den anledningen växer det fram stora missnöjespartier. Vi tar aldrig riktigt ställning till saker utan låter det gå för långt. 

Det som är riktigt sorligt och se är ilskan, och att det skulle vara ok och vara otrevlig. Jag försöker uppfostra mina barn att alltid säga tack och hålla upp dörren för andra.  Men det är inte så motiverande när igen annan i samhället gör det.  Speciellt tydligt blir det på morgonen vid skolan där det ofta blir stående ett barn som håller upp dörren åt stressade föräldrar som ska lämna barn. Oftast blir barnen stående ett bra tag, utan att ens få ett tack tillbaka. Det är inte Ok 

Vuxna människor skärp er, visa lite respekt om ni vill ha något tillbaks. 

Äldre och yngre mamma

har 4 barn i spridda åldrar, 2 äldre unga vuxna, och 2 unga skolbarn. Har varit mamma i hela mitt vuxna liv. Minns att jag alltid var den yngsta mamman i alla sammanhang när mina stora barn var små. Varje föräldramöte vågade jag knappt öppna munnen av  rädsla för att säga något helt fel( ung och dum) eller vad det nu kunde vara.  Men annars var det härligt och knäppt. Knäppt för att jag aldrig riktigt fick tid för mig själv. Något jag fortfarande inte har haft. Egentid är inget som stått på Todo lista på många många år. 

Det som är underbart är min relation till mina äldsta barn. Jag kan relatera till dem på annat sätt än jag förmodligen kommer kunna med mina små när de kommer upp i samma ålder. Vi har verkligenkul ihop  

Ångrar jag något? Nej egentligen inte. Jag skulle velat ha pluggat på universitetet i tidig ålder. Inte som 35 åring😊. Men annars lever jag ett riktigt härligt liv.

Energin är som bortblåst 

jaha, så står man i ett sorts vägskäl, spännande, oförägbart och lite tomt. Livet rullar liksom förbi i samma fart, fast jag har tagit en pause, springandes. Så kan man väl sammanfatta det hela. Jag har en positiv framtidstro men när man varit med om det jag varit om så sipprar den positiva energin iväg. Kan inte hjälpas och förmodligen ska man bara låta det ske.

Är man som jag, positiv och glad är denna känslan jättejobbig och inte alls välkommen. Känslan av att inte vara önskvärd men att man ändå får sitta kvar och vara trevlig. 

Har lust att bara skrika rakt ut till alla stick och brinn! Jag har gjort mitt här låt mig gå. 

Tanken med denna bloggen var att den ska vara positiv, men ibland kommer livet ikapp.