Måste allt vara kul? jämt?

Alltså denna hysteri kring lycka, finna sig själv, finna andra, finna en partner. Finna den perfekta maten, finna balansen, finna nytt jobb, finna en mening med livet,  och så vidare. Superstressen som gör oss ännu mer deprimerad. Livet är inte roligt hela tiden och det är OK, det är det vi behöver lära våra barn också. Tänk er att det faktiskt fanns en tid inna paddor, Iphones, en tid innan ett enormt utbud av stimulans. Tänk att vi överlevde och förmodligen mådde mycket bättre äv vad de flesta gör idag.

Jag tänker ibland på hur vi curlar våra barn, hur vi som föräldrar är konflikträdda och gärna lägger över ansvaret på andra inblandade, såsom skola, den andra föräldern, ADHD eller andra bokstavskombinationer. Kan det vara så att våra barn faktiskt behöver ha det tråkigt emellanåt, att de faktiskt klarar det och till och med skulle må bra av det? Kan det kanske vara bra för barnen att veta att det är normalt att emellanåt ha det lite tråkigt (som min 9åring säger när han får skärmförbud) för att kunna uppskatta världen runtomkring och öva på sina sociala färdigheter. Att inte konstant jaga quick fixes utan faktiskt kunna njuta av stillheten.

Mina barn får använda sina skärmar begränsat, de blir som monster om de användes för mycket. Arroganta, stöddiga och respektlösa, det blir som en drog. Det accepterar inte jag, jag kräver respekt från dem på samma sätt som jag ska respektera dem.

Så med andra ord är det nog bra för oss alla att faktiskt uppleva att livet inte alltid är roligt, och att det är helt OK!

IMG_0445

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s