Gråa hår lite överallt

Hmm,

Jag har passerat den magiska 40 årsgränsen med råge och mår fortfarande bra. Är inte riktigt överens dock med vad som händer med kroppen! men solen skiner och det är vår! Så otroligt skönt, efter att ha varit utomlands en vecka och fått känna på värmen och se lite färger igen (inte bara grått och brunt) så längtar man efter vår och värme. Fick lite färg , även fast vi tyvärr lyckades bränna oss allihopa. Lite väl naivt packade jag endast ner SPF30 vilket var lite för tamt för Afrikas sol, barnen var ju konstant i poolen så det klart att de brände axlar och rygg. Well lesson learned, dag 2 inskaffades SPF50 och mycket skuggläge.

Ressällskapet  ( 2 andra familjer) behövde dock ingen solskyddsfaktor, de blev gradvis sådär fint bruna och behövde definitivt inte spendera någon tid i skuggan. Trist att jag barnen har ärvt min klena hud och inte makens.

Dessutom blir inte jag jämt brun utan ser mer lite gerilla mönstrad ut, antar att det är biverkningar från mina allt för många röda ryggar och brända pannor..Så är det när man vill vara fin, går inte alltid så bra.

Har under den senaste tiden upptäckt gråa hårstrån, mina vänninor hävdar alla att igen av dem har fått det ännu, men jag undrar jag? vilket fall har de dykt upp hos mig på diverse olika ställen, allt från huvudet, brynen till de nedre regionerna vad det nu ska vara bra för?

De är fortfarande så pass få att de går att räkna, dessutom har jag många blonda hårstrån vilket gör att de smälter in bättre än om jag varit mörk. Fick tipset av min frisör att börja slinga håret i samma takt som de gråa håren kommer.

Ingen dag är den andra lik, upptäcker nya saker dagligen!

img_9152

 

Advertisements

40-årskris, övergångsålders, medelålders

Medelålders känn på den, den låter… gammal och lite trist. Borde finnas ett bättre namn. Samma sak med övergångsåldern.. jösses får svallningar av bara namnet . På Japanska heter övergångsåldern “den andra blomningen” det låter väl fint? är det det inte så vi ska se det att vi går in i en ny fas? Läste en artikel i SVD i helgen den handlade om att vi inte skulle kalla 40 årskris för just kris. Vi skulle se det som en utveckling. Fast där är jag lite kluven, för jag hävdar fortfarande att vissa krisar. Börjar tokträna när man aldrig tidigare gjort det och anmäler sig till diverse långdistans och galan tävlingar bara för att, då andas det kris för mig, men vem är jag att döma någon annan?

Tror säkert att många vaknar till liv igen efter att ha befunnit sig i en dvala under en längre tid. Inser att 20 ligger rätt långt tillbaks i tiden och det man har framför sig nästa gång man fyller jämt är 50..Kanske är tänkt att vi skulle starta om just runt 40? hitta nytt jobb, bli egna, eller hitta en ny parter och starta på nytt.. kanske är det som är meningen med 40 årskrisen?

Eller så är det ett sätt att väcka oss till liv igen, så att vi inte fortsätter ödsla tid på onödiga saker. För männens del så tror jag de behöver få känna av att det fortfarande är män, att de forfarande kan ta hem det där bytet efter en lång dags jakt.. att de forfarande har ett värde och duger. Att de fortfarande tillhör alfhaneklanen. För de gillar att känna sig behövda och beundrande av både kvinnor och andra män..Nåja.. hmmm

För kvinnorna handlar det ofta om en total omstart, byte av  karriär och män, har ett antal vänninor som separerar efter några års dvala, vad vill de få ut av det hela? vad är deras vinst? ja..enligt mina vänninor.. frihet att leva det liv de vill, som av någon underlig anledning blivit bort kompromissat under massor av år…

hmmmm

IMG_3708

Cancerns nya ansikte

Ok, vi blir äldre vilket är trevligt men när man blir äldre så innebär det även att vi hinner med fler sjukdomar, bland annat cancer. Det som jag tycker är härligt och starkt är att Cancerfonden nu kör kampanjer i förebyggande syfte. Dvs man kan förebygga mycket genom att leva bra och hälsosamt, då menar jag verkligen leva normalt. Vi vet att mycket av den maten vi äter knappt innehåller några vitaminer. De har försvunnit ur vårt förädlande.

Vi behöver äta bra och nyttigt för att få i oss alla mineraler och vitaminer som behövs för att fungera optimalt. Går vi med konstant näringsbrist av något slag så händer det saker i kroppen. Kroppen försöker kompensera på bästa sätt. Tillslut blir det fel och vi blir sjuka på ett eller annat sätt,common sense.

Blir faktiskt oerhört glad när jag ser att Cancerfonden kör förebyggande reklam, man ger råd om hur man kan förebygga cancer. Jag förstår att det förmodligen tar emot, då man absolut inte vill ge någon skuldkänslor. Små barn kan ju omöjligt rå för att de drabbats av cancer. Jag tror stenhårt på att miljön påverkar oss mer än vad vi själva inser, om nu miljön är ett dålig förhållande eller att du råkar bo vid ett industriområde så är utkomsten den samma, tillslut blir man sjuk.

Så fortsätt äta bra ren mat, inget färdiggjort, de är fulla av tillsatser och skit som inte kroppen kan bryta ner, rör på dig med måtta och ha roligt, det tillsammans med tillskott i form av antioxidanter och vi kan förmodligen leva friska tills vi fyller 100.

Njut!

Spelar det någon roll? 

Har precis spenderat en vecka på ett underbart ställe,Marocco! Där livet verkligen går i slowmotion! Ingen stressar man tar dagen som den kommer. Underbar härlig attityd, den skulle tyvärr aldrig hålla i Stockholm. Här springer alla jämt i stort sett. Man har bråttom till allt, fast har man det egentligen? 

Beställde massage och fick tid 15:30; 16:00 dök hon upp med ett lätt sorry! Hennes verksamhet hade förmodligen inte blommat här i Sverige. Men på något sätt gillar jag attityden. Mitt resesällskap var ytterst stressade av att guiden inte gick snabbare nog genom Marrakesh gator och att han dessutom pratade alldeles mycket. Är vi inte på semester? Är det inte nu vi har tid att bara vara? Mannen drömde massor under hela veckan pga av en understimulerad hjärna (enligt honomsjälv) måste det vara action hela tiden? 

Kanske har tiden (utan jobb) gjort mig förslappad och lite intelligentsbefriad eller så har jag helt enkelt förlängt mitt liv med ett par månader pga lägre kortisol, mindre stresshormoner. Fast jag är faktiskt uttråkad och less på samma gång, jag vill ju ha saker att göra men helst under några få timmar per dag, när jag själv vill. Hmm vilken arbetsgivare annat än mig själv skulle tycka det vore OK? 

Tror vi alla skulle må så mycket bättre av att bara stanna upp, tänka efter och leva lite i nuet. Inte för att du behöver vara mindfull hela tiden. Man kanske inte behöver stå och tänka på hur det känns att hålla diskborsten när man väl gör det. Men att stanna upp i sina egna tankar, bromsa lite och bara känna och reflekera vad det är man egentligen tänker. 

Tycker mina egna tankar kan skrämma mig ibland, mycket negativa självkritiska tankar. Varför det egentligen? Jag är bra, och duktig behöver bara övertyga mig själv om det. Och förresten varför behöver jag vara duktig och superbra? Är det inte bra att vara bara vara sig själv? Att bejaka sig själv? Inse att man är unik och har massor att ge dem som behagar att lyssna och ta emot? 

Reflektera och njut, i den mån ni klarar av

 Atlasbergen🌺