Jag jobbar, jag åker till jobbet

2 veckor har jag nu jobbat, arbetat på ett arbete! konstigt. Det är skönt och tröttsamt, tröttsamt att inte kunna röra sig fritt om dagarna som jag kunnat gjort tidigare men också att vara ute, gå promenader och röra mig fritt.

Men att ha ett jobb betyder så oerhört mycket, en frihet vad det gäller pengar, dessutom får man helt plötsligt en identitet en tillhörighet en ny gemenskap. Svår att förklara men bra, jag behövde det här! det kom i rättan tid! Min sista tid som arbetslös var riktigt hemsk. Förstår inte hur någon människa frivilligt vill gå hemma, men alla är vi olika och tur är väl det.

Tiden som hemmavarande fru var ju allt annat än glamoröst, visst var det härligt att slippa gå upp på morgonen eller för den skull alltid vara flexibel för en lunch, och ja, jag saknar promenaderna! men annars nej, jag är nöjd än så länge!!

 

 

 

Advertisements

Älska, älskar …älskade

När säger man egentligen att kärleken byter skepnad? för det gör den ju i alla relationer man har. Den är inte konstant, jo kontant är den till ens barn och i viss mån ens föräldrar men annars inte. Livet ändras och så gör vi, vårt mål är ju att ständigt förändras och röra oss framåt. Så gäller väl även för kärleken? för att lyckas krävs ju att båda förändras i samma takt eller åtminstone att man accepteras varandras förändringar eller? Det är det som är utmaningen och ska jag vara ärlig så kanske inte jämlikhet passar så bra in? Kan man verkligen leva jämlikt och ändå ha ett blommande äktenskap? tveksamt.

Jag tror det är svårt att trampa på i samma takt som man gjorde innan man skaffade familj, utan att någon av parterna får “släppa lite mer på sitt ” än den andra. Tror de kan vara svårt att föreställa sig hur man faktiskt kommer att bli före man får barn. Jag tror de som lyckas ändå lyckas i pga att någon “offrar “sig för familjen skull. Det behöver inte vara något dålig.

Livet förändras och så gör vi och jag tycker att vi inte ska se på det så hårt. Kan vi inte bara acceptera att saker händer längst vägen och det är OK, allt behöver inte vara som det en gång va och misslyckas vi så är det OK också. Likväl som man aldrig ska döma andra ska man heller ej döma sig själv. Vill man vidare i livet så behöver ständigt vara i rörelse. Dessutom behöver man bejaka sitt inre och inte vara rädd för det.

Älska alltid dig själv, först och främst och resten får du på köpet, du förtjänar att vara lycklig! Du är unik!