Med ålderns rätt! 

Hmm, jag har blivit mycket snällare mot mig själv, ju äldre jag blir. Inte för att jag är gamal ännu men jag har ju passerat 40 för några år sedan. När man var yngre kunde man missköta kroppen på alla tänkbara sätt, för lite sömn, dålig mat, tveksamt levene utan att det synes! 

Men idag, är man betydligt känsligare! Slarvar jag med sömn syns det direkt, slarvar jag med gluten några dagar då får jag eksem av variant större. Sedan nyår har jag inte ätit godis, jag har generellt ätit mycket bättre, jag brukar äta bra men jag har verkligen tänkt på vad jag äter och resultatet är en fin okänslig hy, som tål make up och annat! Såå skönt! Så med det sagt så tar verkligen åldern ut sin rätt. Den har stått ut för länge med massa skit och ni vill den inte mer. 

Så jag är tacksam för att kroppen hjälper mig att visa vad den behöver och mår bra av. Skönt! Efter kroppen kommer själen, den ska då fokus av mig 2017. Den har fått stå ut med alldeles för mycket den här sista tiden. 

Så 2017 blir året för själavård och kroppsvård. 

När allt går fel!

Säkert upplevt samma sak som mig, vissa dagar när allt verkligen går dåligt när man på något sätt bara har vaknat på fel sida.. det är som karma. det ena ger det andra och tittar man sen på helheten av dagen så har den varit… mindre bra. Igår hade jag en sådan dag.. verkligen allt man kunde drömma om gick fel..Dessutom hade jag en jobbintervju som bara inte fick gå fel.. men det klart det gjorde..

Nåväl fick tänka igenom allt under min löptur i dag och det enda man kan göra är väl egentligen att skratta åt eländet.. Vad spelar det för roll att allt gick dåligt när man kan titta sig omkring och se på allt som faktiskt är bra eller har gått bra.. Jag lever och har hälsan, mina barn har det bra, jag kan ju egentligen inte begära mer av livet än så..

Jag mår egentligen bra. Jag är fortfarande inne i en jobbig lite osäker period men förlitar mig på att livet ska leda mig på rätt väg..Dessutom har jag egna val som faktiskt går att styra, välja och sätta mig ner och ge upp är inte min grej så jag fortsätter..

 

Hemmafruns sorgliga dilemma

Få är de i vilket fall i Sverige och tur är väl det. Det jag har sett är tyvärr rätt sorgligt!  Att vara hemma och ta hand om sin familj är ju en hedersam sak, som verkligen inte ska förminskas på något sätt. Men jag kan ändå inte slutas förundras över att man fortfarande gör det valet och framförallt i Sverige. Jag förstår att man gör det om man får en utlandspost under några år, eller bosätter dig i ett land där det faktiskt är mer vanligt att man är hemmavarande med barn än tvärtom. Men väl här hemma, så känns det ändå bortkastat, vilket fall om barnen har passerat förskoleåldern egentligen redan från det att barnen är 3-4 år.

För jag undrar för vem skull man stannar hemma? knappast för barnen, knappast här i Sverige där vi har ett väl fungerade förskola och fritidsverksamhet. Om något så tycker jag att man gör barnen en otjänst genom att inte få tillgång till att leka med jämnåriga barn. Oavsett om man på hemmaplan bakar, leker och gör allt för sina barn. Lagom är givetvis nyckeln. Lagom mycket tid på fritids/förskola, varken för lite eller för mycket.

Jag frågar ännu en gång vem gynnar det? tror inte barnen kommer minnas alla roliga bak de hade med sin mamma, eller är det det de minns? Tror däremot att de minns roliga saker de gjorde med sina kompisar på fritids. Självklart gäller detta inte alla barn. Vissa barn gynnas säkert av lugn och ro i hemmets vrå. Å nej jag säger inte detta för att jag har dåligt samvete för att jag inte stannat hemma med mina barn mer. Jag beundrar dem som gör det, det är inget för mig.

Tänker man sedan på den hemmavarande föräldern, vad händer med den? vilken identitet får den? den evige mamman, hemmafrun?(utgår från att det är mamman) som i slutändan inte har mycket mer att prata om än barnen. Det blir ju också en roll att bära, vill man identifiera sig med den rollen, hela sitt liv. Alla människor har ett behov av att känna sig behövda och så även dessa kvinnor. Får de då känna det via sina barn? och sen då när barnen är så pass stora att behovet inte är lika stort längre vad händer då? Vill man också inte ha en egen identitet inte tillhöra någon annan? vara fullt beroende av någon annans inkomst? göra något utanför familjens trygghet? något för sig själv?

Jag har full respekt för hemmavarande mammor, jag har bara lite svårt att förstå deras val och framförallt för vem skull de gör det? sin egen eller barnens? och egentligen spelar det ingen roll med tanke på att alla gör som de själva vill och känner för..

Må gott!


 

Ung i en äldre kropp

Ålder är verkligen bara en siffra men hur det än är så går det liksom inte att gömma sig. Jag har fått så torr hy, vilket relaterat till smårynkor som min yngsta är rätt snabb att på peka.. SÅ är det liksom, allt åker söderöver. Rumpan som jag en gång i tiden var riktigt fyllig har i dag intagit en platt, något fyrkantig form..Det som en gång i tiden satt på rumpan har vandrat norröver och sitter just nu runt midjan som en härligt liten muffintopp..

Midjan??som var rätt markant för några år sedan, har nu blivit bredare, rätt så mycket bredare, och huden? har haft så mycket konstiga problem med den de senaste åren.. Så hur ska man förhålla sig till detta? Antingen så gör man det bästa av det och försöker hålla modet uppe trots att yngsta dottern kommenterar rynkorna som dyker upp de mest udda ställena, eller för den delen de allt fler gråa håren som är för få för helfärgning men lite för många för att bara fortsätta med slingblekning. Inte lätt när man känner sig som 20 men spegelbilden säger något annat..

Trots det är jag nöjd, jag är glad över att den har burit 4 barn och fortfarande ser OK ut. Jag bjuder på de rynkorna som dykt upp, precis som jag bjuder på min muffintopp och min fyrkantiga plattrumpa..Att själen och kroppen inte går hand i hand det får man bara acceptera. Kvinnor får aldrig samma status som en snygg äldre man, men låt det vara så. Vi kan forfarande åldras snyggt..

Så nu tänkte jag faktiskt bestämma ett riktigt nyårslöfte, ett löfte till mig själv..2017 ska jag ta hand om mig själv mer, älska mig själv mer, ge kroppen extra mycket bra näring och  mer bra träning. Jag har satt ett par mål för mig själv, något som jag också ska lyckas med utav respekt gentemot ..just det MIG SJÄLV..