Äntligen- jobb

För mer än 1 år sedan blev jag av med jobbet via en omorganisation. En tid som jag idag kan se som mitt värsta året i mitt liv. Jag fick ett avgångsvederlag som jag vara nöjd med men jag tyckte ändå att det var hemskt. Jag tappade en del av min identitet, min självkänsla sjönk för varje tack för din ansökan men vi har valt att gå vidare med en annan kandidat.. Under nästan ett helt år gjorde jag alla rätt enligt boken. Jag nätverka, gick på möten, utbildningar, övade på att skriva CV, personliga brev, elevator pitch ( ifall jag skulle stöta på en chef som var i rekryteringstagen) så skulle jag på 3 minuter kunna sälja in mig själv som en pontential ny medarbetare.. Visst jag blev kallad på några intervjuer men kom aldrig längre än så.

Jag är super duktig på CV, personliga brev och att dra elevator pitches!

Nu har jag blivit kallad på 5 intervjuer på mindre än 2 veckor, varav en av dem kom tillbaka med ett jobberbjudande :).. nu gäller det att ta sig en riktigt funderare och ta ett beslut! en rätt angenämt problem…

Härligt! tack för detta

Självgodamäns sexlust

Kvinnors sexlust avtar i samband med småbarnsåren, det handlar snarare om totalbrist av egentid, sömn och allt vad det innebär att låna ut sin kropp, själ och hjärna till en miniperson. Jag tror att det rent av kan vara en biologisk överlevnadsmekanism, naturen säkerställer att det inte föds fler barn på ett tag så att kvinnan orkar ta hand om sina barn. För det är krävande hur mycket vi än försöker att göra det så naturligt som möjligt, så blir man trött i både själ och kropp. Jag har efter 4 barn trots allt en viss vetskap om hur det känns.   

Tillfråga på allt detta så klagar männen på att de känner sig bortvalda. Hur de alltid kommer på sista plats. Hur sexlivet knappt existerar. 

Jag tror många gånger att småbarnsåren stress och sömnlöshet och insikten om att mannen har levererat sitt bidrag till att föra sitt DNA vidare räcker för att få kvinnor att ifrågasätta vad de ska ha mannen till. 

Speciellt nu när man blir mer och mer jämlika. Vi arbetar lika mkt på våra jobb som våra män+  att vi arbetar mer än männen i hemmet, fast vi fortfarande får lägre lön😩 ekvationen går inte ihop. 

Så ni män som klagar över att era fruar har tappat sexlusten, ta en god titt på er själva och fundera en extra gång varför sexlusten är borta. Det kan ju hända att era kvinnor har enorm sexlust men de kanske inte tänder just på dig? Eller? 

Ta hand om dig själv! 

Vi kvinnor är verkligen supehjältar i många  avseenden men vi har en tendens att släppa allt när vi gifter oss. Jag säger verkligen inte att det gäller alla men det gäller många. Den yngre generationen verkar få ihop det. 
Vi måste ta hand om oss själva, vi kvinnor vi kan inte förlita oss på att någon annan ska göra det. Vi är redan i underläge från början, vi ska inte sätta oss i en positioner där vi hamnar i en beroendeställning. 

Det gynnar inte oss själva, det gynnar absolut mannen och barnen, men inte oss. Vi behöver ta hand om oss själva, ta ansvar för våra egna liv. För att du ska ska känna samma sak den dagen du gifter dig jämfört med 10 år senare, är minimal. 
Så tjejer/kvinnor tänk på er själva under alla barnaår, det är otroligt viktigt. Du vill ha ett bra liv även fast äktenskapet tar slut! 

Glada skratt, ett måste..

Jösses, ibland slår det mig hur olika människor är, hur vissa bara har bestämt sig för att inta en extremt sur sida. Förstår inte varför? det är så dränerande. Jag har en granne- surtanten kallar vi henne- hon är sur jämt, på alla BRF möten klagar hon alltid, hon säger aldrig hej till mig torts att jag säger det varje gång, min man däremot säger hon alltid hej till.

Samma sak hände idag fast denna gång satt vi ett gäng tjejer alla i 40 års åldern. Förvisso kände de flesta varandra sedan tidigare, men i vårt gäng- (planering av en möhippa), sitter det med en tjej som är så stel och tråkig att världen liksom stannade upp varje gång hon sa något. Det började med att hon skulle beställa något på Starbucks, väl där pratar killen i kassan enbart engelska, något hon vägra att bemöta, hon väljer då att endast prata svenska, torts att han inte förstår. Visst av princip ska han väl kunna svenska om han serverar på ett svenskt kaffe, men ändå…Det slutar med att jag agerar översättare vilket givetvis inte gjorde henne direkt gladare.

Hela hon lyser sur, och jag funderar ändå lite nyfiket på hur hennes liv ser ut om dagarna. Hon är säkert lyckligare i sitt liv än vad jag är just nu men jag tycker ändå det är så otroligt intressant.

Surtanter trodde jag tillhörde generation äldre men nu verkar det krypa längre ner i åldrarna, eller så är det jag som håller på att bli äldre, vet inte riktigt svårt att veta..

Ska aldrig bli en surtant- jag lovar det – aldrig..