Jag är #in the flow#

JFörst nu har jag hittat rätt efter 2 år av frustration och panik över att inte ha ett jobb. Jag blir arg när folk säger att det är lätt att få nytt jobb.. Nej det är det inte, om man vill klättra lite i karriären, vet man vad man vill så är det inte så lätt, åtminstone inte för mig, jag var för gammal, för nischad ???? jag höll på att knäckas totalt, sökte sååå många jobb. Enligt Trygghetsrådet som granskat mitt CV fanns det inget negativt och säga om det heller, jag nätverkande som en

Vissa dagar grät jag för att i nästa stund bli arg för att dag nr 2 vakna upp och starta på nytt igen.

Inte bra för själen eller självförtroende eller för den delen ekonomin. Jag blev ju mot min vilja beroende av någon annan rent ekonomiskt, inget jag vill uppleva igen. Ja så är det, jag har inte varit smart nog att spara massa pengar genom åren har ingen fet pension. Men jag är frisk, har friska barn, bor i ett bra område i Stockholm där lägenhetens värde ökar för var år, Så jag tror jag kommer klara mig utan allt det där.

Och nu är jag här på ett roligt, stimulerande jobb, jobbet fick jag via mitt vikariat, så det var ändå meningen att jag skulle ta det sär vikariatet. Det ena leder till det andra, det är som de säger, slappna av och tänk inte aå mycket på hur det sker (drömmen) se bara till att öppna upp dör möjligheten när den kommer. Och nu är jag där och saker rullar helt i min riktning på alla plan, socialt, själsligt, ekonomiskt. Det gäller att fortsätta även i motgångar för det måste komma ljus någon gång.

Det är nu livet vänder, en ny början, nya möjligheter till ett underbart liv.

Testar jeans för första gången på 15 år

Advertisements

Ta för dig det är din tid nu..

Nu har jag jobbat i ca 1 månad på mitt nya jobb och ännu har jag inte känt att jag inte vill gå har ännu inte hitta något som jag retar mig på utan är egentligen oerhört förvånad över hu bra jag trivs. Tänk att jag gått och oroat mig över det ena och det andra innan jag började bara för att inse att jag verkligen har hittat hem på alla plan.

Här har jag tid att utvecklas, får fria händer att göra så, högt till tak och en chef som är helt fantastisk när det kommer till att se till att man mår bra. Dessutom har jag tillräckligt med år på benen för att veta att jag gör rätt bra saker och är trygg i mig själv. Jag vet vart jag vill och vad jag har att erbjuda och det är första gången på ett tag som jag känner att jag faktiskt har mycket att erbjuda.

Självklart finns där utmaningar, i form av en osäker tjej som totalt saknar empati och försöker göra sig hörd på ett rätt otrevligt sätt. Men jag förstår att det har med dåligt självförtroende att göra, så jag låter det vara.

För första gången på länge så känns livet underbart på många sätt. Dessutom är det fantastiskt att få vara med ett gäng tjejer. Prata skönhet, hälsa, botox,filler, gravidmagar,barn och så mkt mer💋

Åhh så brister hjärtat

Mitt liv har äntligen börjat rulla på i rätt riktning, när plötsligt mellansonen 11 år kommer hem och är otröstlig.

Under 2 timmars tid ligger han och gråter och är otröstlig. Åhh vad det känns i kropp och själ. Hjärtat brister, Jag tror det är en blandning av massor av saker. Ny klass ( fast samma skola) de har valt att bryta upp 3 tidigare klasser och gjort det till 2. Svårt och ansträngande att hitta sina nya roller när man under 5 år varit i en trygg och välkänd grupp. Addera några spökande tonårshormoner. Att dessutom står med ett ben i barnvärlden och det andra i tonåringens värld. Ibland är man liten för att i nästa sekund vara stor och kaxig.

Oavsett så gör det ont i mamma hjärtat riktigt mycket, jag tror på att vi är här för att guida våra barn inte leda dem utan guida dem till den riktning de lutar åt. Jag tror även att de är lika mycket våra lärare.

Jag lär mig så mycket av mina barn varje dag, både om mig själv och om dem. Att få barn är den största gåvan på jorden den är också den svåraste och mest underbara utmaningen man kan få.

Älska livet och njut av de som kommer i er väg, ta vara på alla möten och var en bra lyssnare – då utvecklas du mest.

Sonen då? jo han mår bra nu tack och lov, men jag gissar att det inte kommer vara den sista gången han är ledsen och förvirrad, jag är glad att han känner sådant förtroende för mig att öppna upp sig totalt och tillåta sig vara ledsen- ovillkorlig kärlek.

Må så gott

 

Början till något nytts

Vilket år, vilka år ska jag säga för de senaste 2 åren kan summeras som smått kaos. Kanske inte smått kaos, skulle summera det i livskris faktiskt. Nästan 1 år av arbetslöshet, följt av 10 månaders vikariat på ett stort amerikansk företag som gick igenom världens omorganisation under tiden jag var där.

Folk blev uppsagda och sa upp sig i ett enormt virrvarr och mitt emellan allt stod jag med en chef som bodde i Belgien och galna säljare som inte alls förstod vad man ska ha en marknadsavdelning till. Det fanns ingen kvar som kunde fungera som en mentor eller för den skull kunde lära mig något. Det var några intensiva månade av ett evigt lärande och timslånga samtal med en dansk kollega som befann sig i exakt samma position.

Men, trots detta har jag lärt mig massor både om mig själv och om industrin. Jag har träffat många intressanta människor och har haft en väldigt bra chef, som har uppmuntrat att våga testa och pusha gränser. Jag är nöjd och inser att jag kan mycket mer än jag tror, allt är faktiskt möjligt om man bara vågar och tror tillräckligt på idén och ja, jag kommer sakna denna kaos och människorna jag mött.

Nu går jag vidare mot nya äventyr, nytt jobb, ny början. Ett nytt ftg ett litet svenskt, har endast jobbat på stora Amerikanska företag tidigare. Såå ser fram emot en spännande höst.

Lårskav ersätts med slapphet

Nja, lyckan är ju inte speciellt långvarig.. upptäckte för ett tag sedan (snarare år ) att mitt sk lårskav har försvunnit. Jag kom och tänka på det då jag såg min yngsta dotter röda innelår efter en hård fotbollsmatch.. Först då kom jag på att jag minsann hade det där lårskavet men att jag faktiskt inte känt det på länge. Härligt tänkte jag och minns att känslan av att den sveda det innebar med lårskav. Så vad har hänt? blivit små smalare? rejält smalare? jag har ju t.o.m fått thigh-gap, det är ju stort eller hur? Men så inser jag snabbt att jag har definitivt inte blivit smalare, just den biten är sååå svår efter man passaret 40, snarare har min kropp ändrat form. Här har dessutom den kända dragningskraften haft inverkan. Låren har blivit slappare och är inte lika tighta som tidigare och det har helt plötsligt har jag fått ett sk thigh-gap..

Tänk att något som man längtat efter så länge, helt plötsligt går i uppfyllelse bara för att i nästa sekund visa sig vara en lite för bra för att vara sant. Så med facit i hand vad väljer man, unga tighta lår med lårskav eller äldre lite slappare med thigh-gap? hmmm jag vet verkligen inte. Jag menar jag är jätte-nöjd med mig som jag är idag. Jag mår bra i kropp och framförallt själ och med det  kommer en större kärlek till mina skavanker. Ja visst vissa saker skulle ju vara trevligt att slippa, som att hitta gråa hårstrån lite här och där till att bli mer och mer ovig. Men vad gör det när man bär på massor av andra härliga saker, både kroppsligt och mentalt.

Heja lårskav, heja thigh-gap.

 

Ekonomisk oberoende

Vi lever i en tid där vi alla måste bli medvetna om vår ekonomi framförallt vår framtida ekonomi. Jag är den första att erkänna att det har verkligen inte legat högs på min priolista.. Men nu måste det tas hand om, ett sparande i olika former behövs. Även om du idag lever i ett förhållande så garanterar det verkligen inte för en stabil framtid. Allt kan hända i form av dödsfall, skilsmässa och olyckor.

Dessutom tycker jag att dagens moderna kvinnor/tjejer ska rå om sin egen finans, från dag 1. Jag har alltid haft ett behov av att känna mig oberoende, kanske är unik för mig. en ren överlevnadsinstinkt, jag hade t.om svårt att under det året jag var arbetslös be min man om pengar, det tog verkligen emot. Tror det har att göra med att jag en gång var ensam med mina äldsta barn,  och där och då bestämde mig för att alltid kunna vara stark nog att klara mig själv. Tycker att det är en stark egenskap som alla borde ha. Att vara beroende av någon annan ekonomiskt är att sätta sig i handen hos en annans människa, dvs lämna över en del av makten till någon annan.

Som par kan man dela gemensamma konton i form av hushållsutgifter, räkningar mm, samt gemensamma sparande i till resor, hus och hem, samt ett konto för barnen. För vissa fungerar det kanske att även ha ett gemensamt lönekonto, men inte för mig.

Vi kan inte förlita oss på att våra tjänstepensioner ska få oss att leva ett härligt pensionärsliv. Det behöver vi själva ta ansvar för, är du som mig inte purung, så behöver du spara en högre summa varje månad. förvalta dem väl. Det är din framtid. Du kommer tacka dig själv och självklart kan det under vissa perioder av livet inte vara fullt möjligt att spara lika mycket men gör det till en vana och anpassa dig till minder om möjligt.

 

 

Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej