Ta för dig det är din tid nu..

Nu har jag jobbat i ca 1 månad på mitt nya jobb och ännu har jag inte känt att jag inte vill gå har ännu inte hitta något som jag retar mig på utan är egentligen oerhört förvånad över hu bra jag trivs. Tänk att jag gått och oroat mig över det ena och det andra innan jag började bara för att inse att jag verkligen har hittat hem på alla plan.

Här har jag tid att utvecklas, får fria händer att göra så, högt till tak och en chef som är helt fantastisk när det kommer till att se till att man mår bra. Dessutom har jag tillräckligt med år på benen för att veta att jag gör rätt bra saker och är trygg i mig själv. Jag vet vart jag vill och vad jag har att erbjuda och det är första gången på ett tag som jag känner att jag faktiskt har mycket att erbjuda.

Självklart finns där utmaningar, i form av en osäker tjej som totalt saknar empati och försöker göra sig hörd på ett rätt otrevligt sätt. Men jag förstår att det har med dåligt självförtroende att göra, så jag låter det vara.

För första gången på länge så känns livet underbart på många sätt. Dessutom är det fantastiskt att få vara med ett gäng tjejer. Prata skönhet, hälsa, botox,filler, gravidmagar,barn och så mkt mer💋

Advertisements

Åhh så brister hjärtat

Mitt liv har äntligen börjat rulla på i rätt riktning, när plötsligt mellansonen 11 år kommer hem och är otröstlig.

Under 2 timmars tid ligger han och gråter och är otröstlig. Åhh vad det känns i kropp och själ. Hjärtat brister, Jag tror det är en blandning av massor av saker. Ny klass ( fast samma skola) de har valt att bryta upp 3 tidigare klasser och gjort det till 2. Svårt och ansträngande att hitta sina nya roller när man under 5 år varit i en trygg och välkänd grupp. Addera några spökande tonårshormoner. Att dessutom står med ett ben i barnvärlden och det andra i tonåringens värld. Ibland är man liten för att i nästa sekund vara stor och kaxig.

Oavsett så gör det ont i mamma hjärtat riktigt mycket, jag tror på att vi är här för att guida våra barn inte leda dem utan guida dem till den riktning de lutar åt. Jag tror även att de är lika mycket våra lärare.

Jag lär mig så mycket av mina barn varje dag, både om mig själv och om dem. Att få barn är den största gåvan på jorden den är också den svåraste och mest underbara utmaningen man kan få.

Älska livet och njut av de som kommer i er väg, ta vara på alla möten och var en bra lyssnare – då utvecklas du mest.

Sonen då? jo han mår bra nu tack och lov, men jag gissar att det inte kommer vara den sista gången han är ledsen och förvirrad, jag är glad att han känner sådant förtroende för mig att öppna upp sig totalt och tillåta sig vara ledsen- ovillkorlig kärlek.

Må så gott

 

Början till något nytts

Vilket år, vilka år ska jag säga för de senaste 2 åren kan summeras som smått kaos. Kanske inte smått kaos, skulle summera det i livskris faktiskt. Nästan 1 år av arbetslöshet, följt av 10 månaders vikariat på ett stort amerikansk företag som gick igenom världens omorganisation under tiden jag var där.

Folk blev uppsagda och sa upp sig i ett enormt virrvarr och mitt emellan allt stod jag med en chef som bodde i Belgien och galna säljare som inte alls förstod vad man ska ha en marknadsavdelning till. Det fanns ingen kvar som kunde fungera som en mentor eller för den skull kunde lära mig något. Det var några intensiva månade av ett evigt lärande och timslånga samtal med en dansk kollega som befann sig i exakt samma position.

Men, trots detta har jag lärt mig massor både om mig själv och om industrin. Jag har träffat många intressanta människor och har haft en väldigt bra chef, som har uppmuntrat att våga testa och pusha gränser. Jag är nöjd och inser att jag kan mycket mer än jag tror, allt är faktiskt möjligt om man bara vågar och tror tillräckligt på idén och ja, jag kommer sakna denna kaos och människorna jag mött.

Nu går jag vidare mot nya äventyr, nytt jobb, ny början. Ett nytt ftg ett litet svenskt, har endast jobbat på stora Amerikanska företag tidigare. Såå ser fram emot en spännande höst.

Ekonomisk oberoende

Vi lever i en tid där vi alla måste bli medvetna om vår ekonomi framförallt vår framtida ekonomi. Jag är den första att erkänna att det har verkligen inte legat högs på min priolista.. Men nu måste det tas hand om, ett sparande i olika former behövs. Även om du idag lever i ett förhållande så garanterar det verkligen inte för en stabil framtid. Allt kan hända i form av dödsfall, skilsmässa och olyckor.

Dessutom tycker jag att dagens moderna kvinnor/tjejer ska rå om sin egen finans, från dag 1. Jag har alltid haft ett behov av att känna mig oberoende, kanske är unik för mig. en ren överlevnadsinstinkt, jag hade t.om svårt att under det året jag var arbetslös be min man om pengar, det tog verkligen emot. Tror det har att göra med att jag en gång var ensam med mina äldsta barn,  och där och då bestämde mig för att alltid kunna vara stark nog att klara mig själv. Tycker att det är en stark egenskap som alla borde ha. Att vara beroende av någon annan ekonomiskt är att sätta sig i handen hos en annans människa, dvs lämna över en del av makten till någon annan.

Som par kan man dela gemensamma konton i form av hushållsutgifter, räkningar mm, samt gemensamma sparande i till resor, hus och hem, samt ett konto för barnen. För vissa fungerar det kanske att även ha ett gemensamt lönekonto, men inte för mig.

Vi kan inte förlita oss på att våra tjänstepensioner ska få oss att leva ett härligt pensionärsliv. Det behöver vi själva ta ansvar för, är du som mig inte purung, så behöver du spara en högre summa varje månad. förvalta dem väl. Det är din framtid. Du kommer tacka dig själv och självklart kan det under vissa perioder av livet inte vara fullt möjligt att spara lika mycket men gör det till en vana och anpassa dig till minder om möjligt.

 

 

Självgodamäns sexlust

Kvinnors sexlust avtar i samband med småbarnsåren, det handlar snarare om totalbrist av egentid, sömn och allt vad det innebär att låna ut sin kropp, själ och hjärna till en miniperson. Jag tror att det rent av kan vara en biologisk överlevnadsmekanism, naturen säkerställer att det inte föds fler barn på ett tag så att kvinnan orkar ta hand om sina barn. För det är krävande hur mycket vi än försöker att göra det så naturligt som möjligt, så blir man trött i både själ och kropp. Jag har efter 4 barn trots allt en viss vetskap om hur det känns.   

Tillfråga på allt detta så klagar männen på att de känner sig bortvalda. Hur de alltid kommer på sista plats. Hur sexlivet knappt existerar. 

Jag tror många gånger att småbarnsåren stress och sömnlöshet och insikten om att mannen har levererat sitt bidrag till att föra sitt DNA vidare räcker för att få kvinnor att ifrågasätta vad de ska ha mannen till. 

Speciellt nu när man blir mer och mer jämlika. Vi arbetar lika mkt på våra jobb som våra män+  att vi arbetar mer än männen i hemmet, fast vi fortfarande får lägre lön😩 ekvationen går inte ihop. 

Så ni män som klagar över att era fruar har tappat sexlusten, ta en god titt på er själva och fundera en extra gång varför sexlusten är borta. Det kan ju hända att era kvinnor har enorm sexlust men de kanske inte tänder just på dig? Eller? 

Ta hand om dig själv! 

Vi kvinnor är verkligen supehjältar i många  avseenden men vi har en tendens att släppa allt när vi gifter oss. Jag säger verkligen inte att det gäller alla men det gäller många. Den yngre generationen verkar få ihop det. 
Vi måste ta hand om oss själva, vi kvinnor vi kan inte förlita oss på att någon annan ska göra det. Vi är redan i underläge från början, vi ska inte sätta oss i en positioner där vi hamnar i en beroendeställning. 

Det gynnar inte oss själva, det gynnar absolut mannen och barnen, men inte oss. Vi behöver ta hand om oss själva, ta ansvar för våra egna liv. För att du ska ska känna samma sak den dagen du gifter dig jämfört med 10 år senare, är minimal. 
Så tjejer/kvinnor tänk på er själva under alla barnaår, det är otroligt viktigt. Du vill ha ett bra liv även fast äktenskapet tar slut! 

Glada skratt, ett måste..

Jösses, ibland slår det mig hur olika människor är, hur vissa bara har bestämt sig för att inta en extremt sur sida. Förstår inte varför? det är så dränerande. Jag har en granne- surtanten kallar vi henne- hon är sur jämt, på alla BRF möten klagar hon alltid, hon säger aldrig hej till mig torts att jag säger det varje gång, min man däremot säger hon alltid hej till.

Samma sak hände idag fast denna gång satt vi ett gäng tjejer alla i 40 års åldern. Förvisso kände de flesta varandra sedan tidigare, men i vårt gäng- (planering av en möhippa), sitter det med en tjej som är så stel och tråkig att världen liksom stannade upp varje gång hon sa något. Det började med att hon skulle beställa något på Starbucks, väl där pratar killen i kassan enbart engelska, något hon vägra att bemöta, hon väljer då att endast prata svenska, torts att han inte förstår. Visst av princip ska han väl kunna svenska om han serverar på ett svenskt kaffe, men ändå…Det slutar med att jag agerar översättare vilket givetvis inte gjorde henne direkt gladare.

Hela hon lyser sur, och jag funderar ändå lite nyfiket på hur hennes liv ser ut om dagarna. Hon är säkert lyckligare i sitt liv än vad jag är just nu men jag tycker ändå det är så otroligt intressant.

Surtanter trodde jag tillhörde generation äldre men nu verkar det krypa längre ner i åldrarna, eller så är det jag som håller på att bli äldre, vet inte riktigt svårt att veta..

Ska aldrig bli en surtant- jag lovar det – aldrig..