Ny arbetsplats högt, högt upp

Så tacksam över det, vi bytte kontor, från ena sidan stan till den andra. Det tidigare kontoret var placerad i en förort norr om stan. Att sitta på en tunnelbana i 20 minuter under jord, är ingen härlig start på dagen alls. Så att nu kunna ta mig till jobbet ovan mark i en buss eller cyklandes är en sådan befrielse.  Så skönt! 

Påsken är över och jobbet hopar sig och jag fundera fortfarande på vad jag vill göra när jag växer upp. Knäppt att i min ålder inte lyckas räkna ut det är ju sorgligt, ibland undrar jag om man bara ska köra på med något testa på ett koncept och se vart det tar en. 

Jag tror det är svårt att veta vad man vill efter det att hjärnan under så många år varit koncentrerad på alla andra. Visste man det inte innan så är det nog svårt att bara komma på det. Då kanske man bara ska kasta sig ut och testa, hur fel kan det gå? 

Testa nytt utan att ge upp är ju nyckel till att i vilket fall få en början till en success, eller? Det känns som rätt tid att testa. 

På det igen! 

Samma mål, samma situation med mindre energi. Nej riktigt så illa är det inte men man inser ju krasst en sak, forstästter man göra samma sak som man gjorde igår, så kommer inget att förändras. Jag är rätt less på “samma sak” precis som jag var less för det redan för flera år sedan.  Det handlar aldrig om andra eller om situationer. Det handlar om mig. Jag har ett liv, hur vill jag leva det? Som jag gör, eller annorlunda? 

Ja svaret är rätt lätt.  Annorlunda, kommer någon hjälpa mig med att ändra mig? Nej. Så vad väntar jag på? Jag läste att våra hjärnor är skapta för att undvika det som är jobbigt eller nytt. Det som är okänt, det är därför det är så svårt att ändra på en vana. Men jag har bestämt mig, nu kör vi/jag. Nu bryter jag okänd terräng. 

Först ut gymmet! Sjukt jobbigt men skönt! 

Löpning på mitt gamla gym, där äldsta barnen hängt på mini sats. Nostalgi.

Alltid vara perfekt

Dagens dilemma? Jag fajtas alltid med dåligt samvete för det ena och det andra, förstår verkligen inte varför? Visst har jag gjort saker som har varit fel, flera gånger, jag har sårat andra, andra har sårat mig. Inget är svart eller vitt, tror man måste inse att man faktiskt inte gör saker för att man har en dålig uppståt eller att man planerat göra något fel. MEN, varför ska man vara så hård mot sig själv hela tiden? Varför ska så många med mig alltid sträva efter perfektionism, varför ska vi vara så hårda mot oss själva? Speciellt kvinnor. Vi gör det för att bevis adels för omvärlden att vi faktiskt kan men även för oss själva och för våra barn. Hur förs detta över till våra barn? Är det inte bättre att ställa sig upp och säga! Det är OK, var inte så hård mot dig själv, älska dig själv för det som gick rätt i livet och förlåt dig själv för det som gick fel. Ingen har heller rätt att ha någon åsikt om detta.

Jag håller dock med om att man ska ta ansvar för sina handlingar och även det har vi säkert misslyckats med. Men i värld som blir mer och mer ond, handlar det då inte om att kunna hjälpa varandra? Nu tar jag mitt ansvar jag gör som är rätt och det är svårt men känns ändå rätt.

Många kommer bli sårade på vägen tyvärr..

 

Mål-nå målen= min framtiden

Så når man tillslut vägskäl där man vet att det är dags att göra förändring att faktiskt ta tag i sitt liv. Inte låta det passera som en revy. Nu ska jag testa mig själv lite och faktiskt bara nå mina utsatta mål. Alla är inte offentliga men det första delar jag gärna med mig.

Jag ska under de kommande 5 månader jobba på lite olika saker i mitt liv och jag har bestämt mig för att sätta mål och delmål för att faktiskt ta större kontroll över mitt liv. Det är ju ändå precis det det är, Mitt liv! jag vill inte att det passerar som i ett töcken. Dags att sätt fart och jobba på snabbt för nu måste saker ske.

Ett av mina mål är fysiskt bra att ha mål för hjärtat så väl som knopp och kropp. Så målet är att väga -8 kg  och vara så pass bra tränad att jag klarar halvmaran och framför allt Tough Viking en tung tävling i september, med massor av hinder och 1,5 mils löpning.

Idag sprang jag 12 km, var nöjd och känner att jag absolut skulle ha klarat minst 15-16 km utan problem, tyvärr blir det tråkigt när man kommer upp i de distanserna. 1 mil funkar bra men sedan blir det trist framförallt långtråkigt. Jag hörde att för att hjärnan ska få sig en rejäl utmaning och framförallt en boost så ska man utsätta den för hård fysiskt  träning 3 ggr veckan i 45 min. Det måste vara ett svettpass dvs det måste vara extremt fysiskt för att det ska ge resultat. 

Det ger resultat i form av att det utsöndrar lyckohormoner(endorfiner) du blir smartare, får igång cirkulationen så huden mår bra och du ser dessutom fräshare ut, du får en bättre hållning och en snyggare kropp.

SÅ idag började jag lite smått med 12 km löpning runt Djurgården.. älskar att springa den rundan, lyx att kunna springa förbi både Gröna Lund och Skansen och kalla det hemmaplan, att få ta del av alla människor som är ute och promenerar i den första vårsolen.

Männens makt

Blodet kokar i mig för tillfället, först av allt för att mitt favorit land har valt en galen man som ska representera dem i kommande 4 år..Donald Trump! Den mannen är ingen sympatisk människa som man väljer att leda ett stort land som ska representera den nya världen där människor från hela världen har samlats och byggt upp något gemensamt. Men nu är det så och hur det än är så kan man ju inte göra något åt det utan endast hoppas på att världen lär sig en rejäl läxa av detta. Men det slår mig att det forfarande en värld som styrs många gånger av maktlystna män som inte bara bryr sig om sin makt och vad de själv bryr sig om. Avsaknad av empatin är stor..

Så sorgligt att se detta, jag lyssande på en pod härom dagen, en pod om 2 kvinnor i 35 års ålders som driver ett mindre imperium och har lyckas från dag 1 att bygga upp något riktigt bra. Det kan man ju tycka ska räcka, det behöver ju knappast bevisa sig för någon eller några. Ni ska ju inte tro att det räcker för viss sk män.. varje vecka besöks de av män som vill hjälpa dem att lyckas bättre???!! är inte det lite fräckt? Vem tror dessa män att det är? En annan sak? varför ska det spela någon roll vad man har på sig, eller för den delen vad man vill göra med sin kropp?

Varför ska man bli uttittad eller dömd på visst sätt bara för att man är snygg. Vet också att man som snygg kvinna döms bort på samma sätt som en överviktig person vid jobbintervjuer och annat. Inte lätt att vara kvinna överlag, man passar liksom inte in någonstans riktigt bra. Är man för snygg är det inte bra, är man för ful är inte det bra, är man för smart så är inte det bra, man bör inte vara för social eller för glad eller för sur, inte för gammal och inte för ung! Bingo…Någon ska alltid ha åsikt om något..

Kan inte vi få vara dem vi är, som vi är?

Med ålderns rätt! 

Hmm, jag har blivit mycket snällare mot mig själv, ju äldre jag blir. Inte för att jag är gamal ännu men jag har ju passerat 40 för några år sedan. När man var yngre kunde man missköta kroppen på alla tänkbara sätt, för lite sömn, dålig mat, tveksamt levene utan att det synes! 

Men idag, är man betydligt känsligare! Slarvar jag med sömn syns det direkt, slarvar jag med gluten några dagar då får jag eksem av variant större. Sedan nyår har jag inte ätit godis, jag har generellt ätit mycket bättre, jag brukar äta bra men jag har verkligen tänkt på vad jag äter och resultatet är en fin okänslig hy, som tål make up och annat! Såå skönt! Så med det sagt så tar verkligen åldern ut sin rätt. Den har stått ut för länge med massa skit och ni vill den inte mer. 

Så jag är tacksam för att kroppen hjälper mig att visa vad den behöver och mår bra av. Skönt! Efter kroppen kommer själen, den ska då fokus av mig 2017. Den har fått stå ut med alldeles för mycket den här sista tiden. 

Så 2017 blir året för själavård och kroppsvård. 

När allt går fel!

Säkert upplevt samma sak som mig, vissa dagar när allt verkligen går dåligt när man på något sätt bara har vaknat på fel sida.. det är som karma. det ena ger det andra och tittar man sen på helheten av dagen så har den varit… mindre bra. Igår hade jag en sådan dag.. verkligen allt man kunde drömma om gick fel..Dessutom hade jag en jobbintervju som bara inte fick gå fel.. men det klart det gjorde..

Nåväl fick tänka igenom allt under min löptur i dag och det enda man kan göra är väl egentligen att skratta åt eländet.. Vad spelar det för roll att allt gick dåligt när man kan titta sig omkring och se på allt som faktiskt är bra eller har gått bra.. Jag lever och har hälsan, mina barn har det bra, jag kan ju egentligen inte begära mer av livet än så..

Jag mår egentligen bra. Jag är fortfarande inne i en jobbig lite osäker period men förlitar mig på att livet ska leda mig på rätt väg..Dessutom har jag egna val som faktiskt går att styra, välja och sätta mig ner och ge upp är inte min grej så jag fortsätter..