Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej

Advertisements

Barnen- 4 totalt olika individer 

Tycker det är häftigt med dessa 4 barn, så olika både till sätt och utseende. Jag är medveten om att miljön och arvet spelt roll i hela genuppsättningen. Men de är verkligen helt olika individer. 

Två lugna pojkar, och två tempramenstfulla tjejer (kan nog erkänna att tjejerna dessvärre har ärvt mitt temperament. Drivande fantastiska tjejer, som båda kommer gå långt. Mina små satt aldrig snällt och stilla på BVC mammaträffar. Mina barn var dem som var precis överallt hela tiden utom på mattan med de andra barnen. 

En av mina killar har varit lugnet själv, han följde med mig överallt som liten och satt nöjd och belåten i vagnen med sina bilar. Resterande 3 hmmmm nej, ingen av dem har varit speciellt lugna. 

Minstingen är nog den starkaste av dem alla  dessutom är hon född 080808. En superstark, envis liten tjej, jag var inte direkt purung när jag fick henne. Lägg till en rätt jobbig graviditet, gick upp sjukt mycket i vikt (sluta väga mig när vågen visade +22) plus att jag dessutom jobbade på mitt  examensarbete, inte den bästa kombinationen. 

Men det gick och ut kom hon med temperament som överskred mina 3 tidigare barn tillsammans. Man känner sig minst sagt levande med denna underbara lilla tjej. Tror hon bär på den styrka som vi kvinnor har förryckt så länge.

Gener och miljö i all ära men att vi föds med en egna personlighet råder det ingen som helst  tvivel om i den här familjen i allefall. 

Ha det fint!