Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej

Advertisements

Åldern en begränsning? knappast!

Åldern, i mina ögon är det en siffra, varken mer eller mindre. Det finns de som är 70 som ser ut som 50, lever som 30 åringar och sedan finns det de som är motsatsen. 30 åringar som lever som det är 70 och ser ut som de är 50. Som medelålders kvinna (när nu medelåldern faller in?) så ser jag ett större fokus på åldern i Sverige än exempelvis USA och stora delar av ASIEN. President vid 70 års ålder,Jag undrar vad det kommer ifrån? varför är vi rädda för åldern här i Sverige och framförallt varför ser vi det som en begränsing?

Är man mindre hipp, när man når en viss ålder, mindre benägen att hoppa på nya lite udda projekt? ja kanske. Är yngre är rädda för att de äldre inte riktigt hänger med i den nya utvecklingen? Är det så? När man börjar närma sig 30-35 är det då ingen idé att söka sig de ny unga hippa nya upcoming ftg? Är det när det är så påtagligt med åldersfixering som folk får ålderskriser? Känner man helt plötsligt av att man är dödlig när man närmar sig 40? eller vad händer? Jag har vänner som av princip inte umgås med äldre av den anledningen (tror jag) att de är rädda för att att om de umgås med äldre kommer de bli tråkiga och inte lika hippa längre.. Jösses säger bara.. vilket slöseri av tid.

Det är ju det som ger dynamik i en grupp, att just blanda åldrar och kön. Snälla ni tro inte bara för att du passerat 35 är livet mer eller mindre över. Sorgligt vore väl om det var så? Det är ju nu livet börjar och man kan börja slappna av och njuta av sitt liv. Jag ser varje år som en gåva.. jag lever.. jag lär mig nya saker.. träffar nya vänner och barnen blir äldre! helt fantastiskt och underbart!

Öppna er för nya erfarenheter och njut och lära.. livet är fantastiskt oavsett ålder.

IMG_0445

 

 

Jobbsökande söker match

Ok, nu kommer super bittra Fia. Behöver verkligen skriva av mig. Jag vet jag är oerhört tacksam och glad över massor av saker men även min positivitet har sina gränser. Oerhört less på jobbsökandet, kan verkligen inte säga det tillräckligt många gånger. Ska man behöva börja om på noll, från scratch? börja som junior i någon galen branch? är det verkligen så långt ner man behöver sträcka sig? Har man halverats i värde i samma takt som man åldras eller vad är  problemet? hur många nej orkar man få? Jag brukar vara duktigt på att ladda om och starta upp på nytt, men nu är även min botten nådd. Min motivation är nere på noll. Jag har följt alla råd jag har fått, varit aktiv på olika sociala forum, givet det där lilla extra HELA TIDEN i alla lägen.

Är mer förbannad än ledsen, mer frustrerad än arg om det nu är någon skillnad på det. Högskoleutbildning men framförallt över 15 års arbetserfarenhet verkar spela någon större roll. Jag får helt enkelt börja om från början! Fullständigt bortkastad tid.

Jag kanske hade en överoptimistisk tro på att det skulle vara lättare att hitta nytt jobb. Trodde någonstans att jag skulle vara högaktuell, men ställer mig ödmjuk till det hela och inser att jag verkligen har precis lika liten chans som alla andra som ligger i den där ansökningshögen.

Ladda om och tänka nytt, nya strategier behövs.

 

 

 

 

Vem vill bara vara?

Vaknar man snart och inser att allt bara är en dröm? Eller inser man vid 70 att livet är förbi, eller är påväg att nå slutskedet? Finns det mer till livet än detta?  

Går det från fredagsmys till fredagsmys?och däremellan hinner man knappt blinka? Ja visst känns det lite så ibland? Kan vara bra att man faktiskt bara uppmärksammar det ibland. Dags att vi njuter lite extra lite oftare.

Är det så att vissa människor är mer nöjda än andra? De behöver inte fundera så mycket på livet utan har hittat sitt “kall” och är nöjda med det? Vare sig man sitter i kassan i ICA eller är USAs president. 

Så tror jag det är, vissa är nöjda fullt ut, tycker att de har det superbra. Medan andra är konstant lost, sökandes efter något som de förmodligen inte ens har en aningen om vad det är. Tror jag tillhör den senare kategorin, fast jag skulle hellre tillhöra den första!!

Love always💕

  

Ålderskris

Jaha, kanske har jag en släng av det i vilket fall som helst. Inte så att jag måste bestiga berg, göra en Ironman, gå ner 15 kilo och ändra stil eller för den delen. Byta man. 

Men visst gnager det tankar kring att man liksom har passerat något sort bäst före datum, både privat och på jobbet. 

Kanske ska prova gå ner de där 15 kilona, göra en Ironman och byta man😜!eller? Man 

kanske bara ska vara nöjd och njuta av att man har kommit så långt!!Helt enkelt accepterar livet som det är!! Eller??!!kanske inte???!! Fram med botox och filler välkommen in, åldersnoja 😋

Nystart 

Jag vill leva länge och väl låter väl klyschigt😝. Jag vill i allefalla bli en hälsosam åldring❤️. Jag har inga problem alls med att bli äldre det jag har problem med det är hur resten av samhället ser på äldre.

 Då pratar vi inte ens äldre vi pratar de som passerat 35. Den bilden tycker jag är oerhört sorglig, speciellt som kvinna. Passerat 35 utan att ha hunnit en bra bit in i karriären så blir man lätt en grå liten mus. 

Vad kan man göra då för att bli en pigg, fräsch åldring? Massor givetvis. Allt handlar om en bra balans. 

Jag kommer dela med mig lite av det som funkar för mig.

  

  

Medelåldern är livet över nu? 

Vad är det i det här landet som gör att vi har sådan åldersfobi? Varför är vi så rädda för att åldras? Vad har hänt med respekten till de äldre och hur man i vissa kulturer höjer exempelvis kvinnor till höjden när de kliver in i klimakteriet men att man här är man knappt vatten värd. Livet är liksom över, du har passerat bäst-före-datum.

Hur man som 40+ are har en känsla av att man inte riktigt vet vad man pratar om i en arbetsgrupp där de flesta knappt fyllt 25. Inte undra på att det finns både 30-årskriser och 40-årskriser. Jag tycker verkligen det är sorgligt. Visst jag tar hand om mig själv, jag är medveten om hur jag lever och klär mig men det har jag alltid gjort. Jag har ännu inte haft en kris. Endast en dyster medvetenhet om hur livet runt omkring mig ser ut. Åldersdiskriminering är något som tagit fäste i vår kultur och det tucker jag är oerhört synd. 

Alla har något att bidra med, låt oss hjälpa varandra.