Ta för dig det är din tid nu..

Nu har jag jobbat i ca 1 månad på mitt nya jobb och ännu har jag inte känt att jag inte vill gå har ännu inte hitta något som jag retar mig på utan är egentligen oerhört förvånad över hu bra jag trivs. Tänk att jag gått och oroat mig över det ena och det andra innan jag började bara för att inse att jag verkligen har hittat hem på alla plan.

Här har jag tid att utvecklas, får fria händer att göra så, högt till tak och en chef som är helt fantastisk när det kommer till att se till att man mår bra. Dessutom har jag tillräckligt med år på benen för att veta att jag gör rätt bra saker och är trygg i mig själv. Jag vet vart jag vill och vad jag har att erbjuda och det är första gången på ett tag som jag känner att jag faktiskt har mycket att erbjuda.

Självklart finns där utmaningar, i form av en osäker tjej som totalt saknar empati och försöker göra sig hörd på ett rätt otrevligt sätt. Men jag förstår att det har med dåligt självförtroende att göra, så jag låter det vara.

För första gången på länge så känns livet underbart på många sätt. Dessutom är det fantastiskt att få vara med ett gäng tjejer. Prata skönhet, hälsa, botox,filler, gravidmagar,barn och så mkt mer💋

Advertisements

Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej

Älska, älskar …älskade

När säger man egentligen att kärleken byter skepnad? för det gör den ju i alla relationer man har. Den är inte konstant, jo kontant är den till ens barn och i viss mån ens föräldrar men annars inte. Livet ändras och så gör vi, vårt mål är ju att ständigt förändras och röra oss framåt. Så gäller väl även för kärleken? för att lyckas krävs ju att båda förändras i samma takt eller åtminstone att man accepteras varandras förändringar eller? Det är det som är utmaningen och ska jag vara ärlig så kanske inte jämlikhet passar så bra in? Kan man verkligen leva jämlikt och ändå ha ett blommande äktenskap? tveksamt.

Jag tror det är svårt att trampa på i samma takt som man gjorde innan man skaffade familj, utan att någon av parterna får “släppa lite mer på sitt ” än den andra. Tror de kan vara svårt att föreställa sig hur man faktiskt kommer att bli före man får barn. Jag tror de som lyckas ändå lyckas i pga att någon “offrar “sig för familjen skull. Det behöver inte vara något dålig.

Livet förändras och så gör vi och jag tycker att vi inte ska se på det så hårt. Kan vi inte bara acceptera att saker händer längst vägen och det är OK, allt behöver inte vara som det en gång va och misslyckas vi så är det OK också. Likväl som man aldrig ska döma andra ska man heller ej döma sig själv. Vill man vidare i livet så behöver ständigt vara i rörelse. Dessutom behöver man bejaka sitt inre och inte vara rädd för det.

Älska alltid dig själv, först och främst och resten får du på köpet, du förtjänar att vara lycklig! Du är unik!

 

 

 

Fåfängans utopi, trasig inuti!

Tycker det är så oerhört skönt att nå en viss ålder, där jag inte bryr mig på samma sätt längre. Visst jag bryr mig fortfarande om mitt yttre, jag hoppas fortfarande på att slippa fler rynkor, att rumpan på något sätt kan ta sig norröver och inta en mer äppellik form istället för den snart fyrkantiga form den har idag. Jag bryr mig forfarande, jag tränar , äter bra men unnar mig också massor. Har insett att jag förmodligen aldrig kommer gå ner de där 6 kg jag önskar, mer för att jag inte driver det lika hårt som jag borde men också för att jag har landat i mig själv. En skön känsla av att äntligen se att jag duger som jag är, jag är helt OK. Vad jag öskar att jag hade haft den här mognaden när jag var 25. Fast det då hade jag förmodligen inte alls befunnit mig där jag är idag.

Visst vill vi väl se bra ut på ett naturligt sätt. Det är så många kvinnor där ute som verkligen mår dåligt, som står med massor av frågetecken och helt har tappat bort sig själva. Men många av oss kvinnor gömmer oss bakom olika fasader. Det kan röra sig om träning, ett  perfekt hem, perfekta jobb eller ett perfekt yttre. Idag har vi så extremt höga krav på oss själva, om det gäller hälsa och träning och allt annat också för den delen.

Jag har accepterat sidor av mig själv som jag velat ändra enda sedan många år tillbaka. Jag har lärt mig älska mig själv för den jag är. Varför ska jag försöka vara någon annan? Ett inrutat fullt planerat liv är inte något jag gillar eller är speciellt bra på. Jag har lärt mig plocka ut detaljer som jag tycker är bra och som faktiskt gör nytta, resten låter jag vara. Jag är jag, jag behöver inte vara någon annan. Rekommenderar det samma till er andra där ute. Plocka egenskaper som du saknar och nöj dig med det. Tänk istället på vad som gör dig speciell! för du är speciell!

 

 

Det får mig att må så mycket bättre!

Ny dag, påbörjat min första dag 

äntligen lite sol på morgonen, det luktar vår! Otroligt härligt, häftigt och fantastiskt. På väg till gymmet och kl är 7 lite i senaste laget, det gäller bara komma över den där tröskeln. Nu borde jag lägga upp en feelgood bild på en blommande trädgård. Men jag bor innanför tullarna och då ser det så här. 

  

En hyllning till oss kvinnor

vilka tappra hjältar vi kvinnor är! Vi bara är. Vi är intelligenta, omhändertagande, vackra och otroligt starka. Som mammor tas vi gör givet det är en lott i livet vi har fått,  på gott och ont. 

Jag njuter av att vara äldre, jag har aldrig känt mig så trygg i mig själv som jag gör nu. Tyvärr speglas inte delen av resten av samhället. Man känner sig lite passé på samtliga områden. Mest synd tycker jag om kvinnor som min mamma som liksom tappat i värde ju äldre och skruppligare hon blir. Så trist, därför är det ännu mer viktigt att vi kvinnor tar för oss och visar tidigt vad som är viktigt i våra liv.  Jag har börjat nu lite försent men ändå en början. 

Det positiva med att man blir äldre är också att man inte bryr sig om vad andra tycker. Man vill ägna sig åt viktiga saker som gör skillnad. Gärna hjälpa andra. Man blir blödigare och blödigare. Man gråter för ingenting. 

Men trots detta mår man himla bra!!