Mjuka kvinnliga värden i ett hårt klimat

Att slå sig fram som kvinna är inte lätt, att slå sig bra som invandrade kvinna är ännu svårare. Jag har ingen erfarenhet av det sista så jag kan bara prata för mig själv. Generation yngre dvs Milleniums växer upp i ett tufft men ändå öppet samhälle. Öppet på så vis att de börjar välkomnas in i ledningsgrupper. De växer upp i ett samhälle där jämnlikhet är en en självklarhet. Ändå är vi inte där riktigt ännu, det återstår mycket.

Det vi ändå måste komma ihåg är att det är en biologisk skillnad på män och kvinnor. Jättestor och den kommer vi aldrig komma ifrån. Vi bär dessutom med oss gener som i sin tur bär med sig minnen från århundrade tillbaks som gör att vi är som vi är. Vi är mycket mjukare av naturen, för att vi är skapat för att bära ett annat liv inom oss.

Det jag hoppas Milleniums och kommande generationer bär med sig in i framtiden är att ta vara på våra kvinnliga mjuka värden och se det som en styrka snarare än en svaghet. Det finns inget så starkt som en urmoder, ännu härligare är det att se samma kvinna bejaka sin kvinnlighet och stå för den hon är i alla lägen.

Kvinnor måste idag mer än någonsin hjälpa och stötta varandra i alla lägen. Fungera som varandras mentorer, vi som är äldre behöver finnas som stöd för de yngre och de yngre har massor som vi kan lära oss av. Jag är oerhört tacksam för vad mina döttrar lär mig varje dag. Att höra min yngsta säga att hon ska gifta sig med en man som lagar all mat, handlar och städar tycker jag låter underbart!

Generalising-Generation-Y.jpg

 

Jämlikhet-död åt gentlemannen

Det låter rätt krasst men det verkar verkligen vara sant. I Sverige är vi rätt dåliga på att vara trevliga, säga tack och visa uppskattning. Det ligger djupt inne i vårt kalla mentalitet. Jag försöker lära mina barn respekt, det innebär att säga tack, hålla upp dörrar, hjälpa till både hemma och borta.Jag vill att mina barn ska vara trevliga och artiga när de är hemma hos andra barn. De ska helt enkelt vara duktiga på den sociala biten. Inte alltid enkelt, det är ett pågående arbete. Ändå är jag så chockad över hur usla vi Svenskar är på artighet och hjälpa till och säga tack.

Vad har hänt med svenskarna? vad har hänt med den svenska gentlemannen? Så slår det mig att det kanske handlar om jämlikheten. Ju mer jämlika vi blir desto mindre rum finns det för en gentleman. Vi kvinnor ska vara starka, klara oss själva, vill bli sedda som jämlike., men jag misstänker att det som gör männen förvirrade och totalt ogentlemana männen .

De vet helt enkelt inte hur det ska bete sig? kan det vara så? Är de rädda för att få sura kommentarer om de öppnar dörrar, eller allmänt beter sig mer som gentlemen. Tror jämlikheten biter sig själv i rumpan. För visst vill man ha kakan och äta den ? Självklart ska det vara jämlikt men inte så pass att det blir på bekostnad av att förlora de manliga männens i vårt samhälle .

Så fram för hemmapappor som lagar mat och tar hand om barn, som ändå kan behålla sin manlighet och bär kassar och erbjuder hjälp. Det är inte den delan vi vill bli av med när vi kämpar mot en jämlikare värld. Vi lever i ett kallt land som är mörkt stora delar av året, ska vi då inte sträva efter att bli mer vänliga mot varandra? Samma sak gäller givetvis för kvinnor också, vi kan också slappna av lite.

Overandout