Självgodamäns sexlust

Kvinnors sexlust avtar i samband med småbarnsåren, det handlar snarare om totalbrist av egentid, sömn och allt vad det innebär att låna ut sin kropp, själ och hjärna till en miniperson. Jag tror att det rent av kan vara en biologisk överlevnadsmekanism, naturen säkerställer att det inte föds fler barn på ett tag så att kvinnan orkar ta hand om sina barn. För det är krävande hur mycket vi än försöker att göra det så naturligt som möjligt, så blir man trött i både själ och kropp. Jag har efter 4 barn trots allt en viss vetskap om hur det känns.   

Tillfråga på allt detta så klagar männen på att de känner sig bortvalda. Hur de alltid kommer på sista plats. Hur sexlivet knappt existerar. 

Jag tror många gånger att småbarnsåren stress och sömnlöshet och insikten om att mannen har levererat sitt bidrag till att föra sitt DNA vidare räcker för att få kvinnor att ifrågasätta vad de ska ha mannen till. 

Speciellt nu när man blir mer och mer jämlika. Vi arbetar lika mkt på våra jobb som våra män+  att vi arbetar mer än männen i hemmet, fast vi fortfarande får lägre lön😩 ekvationen går inte ihop. 

Så ni män som klagar över att era fruar har tappat sexlusten, ta en god titt på er själva och fundera en extra gång varför sexlusten är borta. Det kan ju hända att era kvinnor har enorm sexlust men de kanske inte tänder just på dig? Eller? 

Advertisements

Mjuka kvinnliga värden i ett hårt klimat

Att slå sig fram som kvinna är inte lätt, att slå sig bra som invandrade kvinna är ännu svårare. Jag har ingen erfarenhet av det sista så jag kan bara prata för mig själv. Generation yngre dvs Milleniums växer upp i ett tufft men ändå öppet samhälle. Öppet på så vis att de börjar välkomnas in i ledningsgrupper. De växer upp i ett samhälle där jämnlikhet är en en självklarhet. Ändå är vi inte där riktigt ännu, det återstår mycket.

Det vi ändå måste komma ihåg är att det är en biologisk skillnad på män och kvinnor. Jättestor och den kommer vi aldrig komma ifrån. Vi bär dessutom med oss gener som i sin tur bär med sig minnen från århundrade tillbaks som gör att vi är som vi är. Vi är mycket mjukare av naturen, för att vi är skapat för att bära ett annat liv inom oss.

Det jag hoppas Milleniums och kommande generationer bär med sig in i framtiden är att ta vara på våra kvinnliga mjuka värden och se det som en styrka snarare än en svaghet. Det finns inget så starkt som en urmoder, ännu härligare är det att se samma kvinna bejaka sin kvinnlighet och stå för den hon är i alla lägen.

Kvinnor måste idag mer än någonsin hjälpa och stötta varandra i alla lägen. Fungera som varandras mentorer, vi som är äldre behöver finnas som stöd för de yngre och de yngre har massor som vi kan lära oss av. Jag är oerhört tacksam för vad mina döttrar lär mig varje dag. Att höra min yngsta säga att hon ska gifta sig med en man som lagar all mat, handlar och städar tycker jag låter underbart!

Generalising-Generation-Y.jpg

 

Jämlikhet-död åt gentlemannen

Det låter rätt krasst men det verkar verkligen vara sant. I Sverige är vi rätt dåliga på att vara trevliga, säga tack och visa uppskattning. Det ligger djupt inne i vårt kalla mentalitet. Jag försöker lära mina barn respekt, det innebär att säga tack, hålla upp dörrar, hjälpa till både hemma och borta.Jag vill att mina barn ska vara trevliga och artiga när de är hemma hos andra barn. De ska helt enkelt vara duktiga på den sociala biten. Inte alltid enkelt, det är ett pågående arbete. Ändå är jag så chockad över hur usla vi Svenskar är på artighet och hjälpa till och säga tack.

Vad har hänt med svenskarna? vad har hänt med den svenska gentlemannen? Så slår det mig att det kanske handlar om jämlikheten. Ju mer jämlika vi blir desto mindre rum finns det för en gentleman. Vi kvinnor ska vara starka, klara oss själva, vill bli sedda som jämlike., men jag misstänker att det som gör männen förvirrade och totalt ogentlemana männen .

De vet helt enkelt inte hur det ska bete sig? kan det vara så? Är de rädda för att få sura kommentarer om de öppnar dörrar, eller allmänt beter sig mer som gentlemen. Tror jämlikheten biter sig själv i rumpan. För visst vill man ha kakan och äta den ? Självklart ska det vara jämlikt men inte så pass att det blir på bekostnad av att förlora de manliga männens i vårt samhälle .

Så fram för hemmapappor som lagar mat och tar hand om barn, som ändå kan behålla sin manlighet och bär kassar och erbjuder hjälp. Det är inte den delan vi vill bli av med när vi kämpar mot en jämlikare värld. Vi lever i ett kallt land som är mörkt stora delar av året, ska vi då inte sträva efter att bli mer vänliga mot varandra? Samma sak gäller givetvis för kvinnor också, vi kan också slappna av lite.

Overandout

Älska, älskar …älskade

När säger man egentligen att kärleken byter skepnad? för det gör den ju i alla relationer man har. Den är inte konstant, jo kontant är den till ens barn och i viss mån ens föräldrar men annars inte. Livet ändras och så gör vi, vårt mål är ju att ständigt förändras och röra oss framåt. Så gäller väl även för kärleken? för att lyckas krävs ju att båda förändras i samma takt eller åtminstone att man accepteras varandras förändringar eller? Det är det som är utmaningen och ska jag vara ärlig så kanske inte jämlikhet passar så bra in? Kan man verkligen leva jämlikt och ändå ha ett blommande äktenskap? tveksamt.

Jag tror det är svårt att trampa på i samma takt som man gjorde innan man skaffade familj, utan att någon av parterna får “släppa lite mer på sitt ” än den andra. Tror de kan vara svårt att föreställa sig hur man faktiskt kommer att bli före man får barn. Jag tror de som lyckas ändå lyckas i pga att någon “offrar “sig för familjen skull. Det behöver inte vara något dålig.

Livet förändras och så gör vi och jag tycker att vi inte ska se på det så hårt. Kan vi inte bara acceptera att saker händer längst vägen och det är OK, allt behöver inte vara som det en gång va och misslyckas vi så är det OK också. Likväl som man aldrig ska döma andra ska man heller ej döma sig själv. Vill man vidare i livet så behöver ständigt vara i rörelse. Dessutom behöver man bejaka sitt inre och inte vara rädd för det.

Älska alltid dig själv, först och främst och resten får du på köpet, du förtjänar att vara lycklig! Du är unik!

 

 

 

Sverige ett perfekt land! Eller?

Hörde något otroligt intressant häromdagen. Vi är det land som har kommit längst när det gäller jämlikheten mellan män och kvinnor. Även fasta jag är den första att hålla med om att det finns massor kvar att jobba på.

Vi är det landet som är mest accepterande mot homosexuella. Sverige är de som är minst rasistiska. Vi är ett tåligt och snällt folk om lite mesigt i vissa fall. Vi diskuterar ogärna politik eller löner. Vi anpassar oss och är nöjda. Hmm fast är vi så nöjda egentligen? Eller är det bara ett spel? Jag tycker det känns som det bubblar under ytan. Många är missnöjda och sura. Man unnar inte varandra lycka och pratar illa bakom varandras ryggar. Hemskt. Verkligen hemskt.

Det är skönt att vi har ett samhälle som fungerar och jag hoppas innerligt att det kommer blir bra och att folk blir lite mer vänliga och glada. Det kostar inget att ge beröm till andra eller att vara vänlig!!! Öppna dörrar till små barn eller åtminstone tacka när en liten står och håller upp dörren. . Tänk på att vi alla ansvara för att uppfostras och guida våra barn Ät det så här vi blir av att vara så snälla och anpassa oss i tid och otid.?

Nja vi må ha ett bra Sverige på många sätt men vi kanske skulle må bra av att inte anpassa osa och vara för snälla!!?

IMG_0444.JPG