Ekonomisk oberoende

Vi lever i en tid där vi alla måste bli medvetna om vår ekonomi framförallt vår framtida ekonomi. Jag är den första att erkänna att det har verkligen inte legat högs på min priolista.. Men nu måste det tas hand om, ett sparande i olika former behövs. Även om du idag lever i ett förhållande så garanterar det verkligen inte för en stabil framtid. Allt kan hända i form av dödsfall, skilsmässa och olyckor.

Dessutom tycker jag att dagens moderna kvinnor/tjejer ska rå om sin egen finans, från dag 1. Jag har alltid haft ett behov av att känna mig oberoende, kanske är unik för mig. en ren överlevnadsinstinkt, jag hade t.om svårt att under det året jag var arbetslös be min man om pengar, det tog verkligen emot. Tror det har att göra med att jag en gång var ensam med mina äldsta barn,  och där och då bestämde mig för att alltid kunna vara stark nog att klara mig själv. Tycker att det är en stark egenskap som alla borde ha. Att vara beroende av någon annan ekonomiskt är att sätta sig i handen hos en annans människa, dvs lämna över en del av makten till någon annan.

Som par kan man dela gemensamma konton i form av hushållsutgifter, räkningar mm, samt gemensamma sparande i till resor, hus och hem, samt ett konto för barnen. För vissa fungerar det kanske att även ha ett gemensamt lönekonto, men inte för mig.

Vi kan inte förlita oss på att våra tjänstepensioner ska få oss att leva ett härligt pensionärsliv. Det behöver vi själva ta ansvar för, är du som mig inte purung, så behöver du spara en högre summa varje månad. förvalta dem väl. Det är din framtid. Du kommer tacka dig själv och självklart kan det under vissa perioder av livet inte vara fullt möjligt att spara lika mycket men gör det till en vana och anpassa dig till minder om möjligt.

 

 

Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej

Vem vill bara vara?

Vaknar man snart och inser att allt bara är en dröm? Eller inser man vid 70 att livet är förbi, eller är påväg att nå slutskedet? Finns det mer till livet än detta?  

Går det från fredagsmys till fredagsmys?och däremellan hinner man knappt blinka? Ja visst känns det lite så ibland? Kan vara bra att man faktiskt bara uppmärksammar det ibland. Dags att vi njuter lite extra lite oftare.

Är det så att vissa människor är mer nöjda än andra? De behöver inte fundera så mycket på livet utan har hittat sitt “kall” och är nöjda med det? Vare sig man sitter i kassan i ICA eller är USAs president. 

Så tror jag det är, vissa är nöjda fullt ut, tycker att de har det superbra. Medan andra är konstant lost, sökandes efter något som de förmodligen inte ens har en aningen om vad det är. Tror jag tillhör den senare kategorin, fast jag skulle hellre tillhöra den första!!

Love always💕

  

Ålderskris

Jaha, kanske har jag en släng av det i vilket fall som helst. Inte så att jag måste bestiga berg, göra en Ironman, gå ner 15 kilo och ändra stil eller för den delen. Byta man. 

Men visst gnager det tankar kring att man liksom har passerat något sort bäst före datum, både privat och på jobbet. 

Kanske ska prova gå ner de där 15 kilona, göra en Ironman och byta man😜!eller? Man 

kanske bara ska vara nöjd och njuta av att man har kommit så långt!!Helt enkelt accepterar livet som det är!! Eller??!!kanske inte???!! Fram med botox och filler välkommen in, åldersnoja 😋