Ta för dig det är din tid nu..

Nu har jag jobbat i ca 1 månad på mitt nya jobb och ännu har jag inte känt att jag inte vill gå har ännu inte hitta något som jag retar mig på utan är egentligen oerhört förvånad över hu bra jag trivs. Tänk att jag gått och oroat mig över det ena och det andra innan jag började bara för att inse att jag verkligen har hittat hem på alla plan.

Här har jag tid att utvecklas, får fria händer att göra så, högt till tak och en chef som är helt fantastisk när det kommer till att se till att man mår bra. Dessutom har jag tillräckligt med år på benen för att veta att jag gör rätt bra saker och är trygg i mig själv. Jag vet vart jag vill och vad jag har att erbjuda och det är första gången på ett tag som jag känner att jag faktiskt har mycket att erbjuda.

Självklart finns där utmaningar, i form av en osäker tjej som totalt saknar empati och försöker göra sig hörd på ett rätt otrevligt sätt. Men jag förstår att det har med dåligt självförtroende att göra, så jag låter det vara.

För första gången på länge så känns livet underbart på många sätt. Dessutom är det fantastiskt att få vara med ett gäng tjejer. Prata skönhet, hälsa, botox,filler, gravidmagar,barn och så mkt mer💋

Advertisements

Början till något nytts

Vilket år, vilka år ska jag säga för de senaste 2 åren kan summeras som smått kaos. Kanske inte smått kaos, skulle summera det i livskris faktiskt. Nästan 1 år av arbetslöshet, följt av 10 månaders vikariat på ett stort amerikansk företag som gick igenom världens omorganisation under tiden jag var där.

Folk blev uppsagda och sa upp sig i ett enormt virrvarr och mitt emellan allt stod jag med en chef som bodde i Belgien och galna säljare som inte alls förstod vad man ska ha en marknadsavdelning till. Det fanns ingen kvar som kunde fungera som en mentor eller för den skull kunde lära mig något. Det var några intensiva månade av ett evigt lärande och timslånga samtal med en dansk kollega som befann sig i exakt samma position.

Men, trots detta har jag lärt mig massor både om mig själv och om industrin. Jag har träffat många intressanta människor och har haft en väldigt bra chef, som har uppmuntrat att våga testa och pusha gränser. Jag är nöjd och inser att jag kan mycket mer än jag tror, allt är faktiskt möjligt om man bara vågar och tror tillräckligt på idén och ja, jag kommer sakna denna kaos och människorna jag mött.

Nu går jag vidare mot nya äventyr, nytt jobb, ny början. Ett nytt ftg ett litet svenskt, har endast jobbat på stora Amerikanska företag tidigare. Såå ser fram emot en spännande höst.

Ekonomisk oberoende

Vi lever i en tid där vi alla måste bli medvetna om vår ekonomi framförallt vår framtida ekonomi. Jag är den första att erkänna att det har verkligen inte legat högs på min priolista.. Men nu måste det tas hand om, ett sparande i olika former behövs. Även om du idag lever i ett förhållande så garanterar det verkligen inte för en stabil framtid. Allt kan hända i form av dödsfall, skilsmässa och olyckor.

Dessutom tycker jag att dagens moderna kvinnor/tjejer ska rå om sin egen finans, från dag 1. Jag har alltid haft ett behov av att känna mig oberoende, kanske är unik för mig. en ren överlevnadsinstinkt, jag hade t.om svårt att under det året jag var arbetslös be min man om pengar, det tog verkligen emot. Tror det har att göra med att jag en gång var ensam med mina äldsta barn,  och där och då bestämde mig för att alltid kunna vara stark nog att klara mig själv. Tycker att det är en stark egenskap som alla borde ha. Att vara beroende av någon annan ekonomiskt är att sätta sig i handen hos en annans människa, dvs lämna över en del av makten till någon annan.

Som par kan man dela gemensamma konton i form av hushållsutgifter, räkningar mm, samt gemensamma sparande i till resor, hus och hem, samt ett konto för barnen. För vissa fungerar det kanske att även ha ett gemensamt lönekonto, men inte för mig.

Vi kan inte förlita oss på att våra tjänstepensioner ska få oss att leva ett härligt pensionärsliv. Det behöver vi själva ta ansvar för, är du som mig inte purung, så behöver du spara en högre summa varje månad. förvalta dem väl. Det är din framtid. Du kommer tacka dig själv och självklart kan det under vissa perioder av livet inte vara fullt möjligt att spara lika mycket men gör det till en vana och anpassa dig till minder om möjligt.

 

 

Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej

Vem vill bara vara?

Vaknar man snart och inser att allt bara är en dröm? Eller inser man vid 70 att livet är förbi, eller är påväg att nå slutskedet? Finns det mer till livet än detta?  

Går det från fredagsmys till fredagsmys?och däremellan hinner man knappt blinka? Ja visst känns det lite så ibland? Kan vara bra att man faktiskt bara uppmärksammar det ibland. Dags att vi njuter lite extra lite oftare.

Är det så att vissa människor är mer nöjda än andra? De behöver inte fundera så mycket på livet utan har hittat sitt “kall” och är nöjda med det? Vare sig man sitter i kassan i ICA eller är USAs president. 

Så tror jag det är, vissa är nöjda fullt ut, tycker att de har det superbra. Medan andra är konstant lost, sökandes efter något som de förmodligen inte ens har en aningen om vad det är. Tror jag tillhör den senare kategorin, fast jag skulle hellre tillhöra den första!!

Love always💕

  

Ålderskris

Jaha, kanske har jag en släng av det i vilket fall som helst. Inte så att jag måste bestiga berg, göra en Ironman, gå ner 15 kilo och ändra stil eller för den delen. Byta man. 

Men visst gnager det tankar kring att man liksom har passerat något sort bäst före datum, både privat och på jobbet. 

Kanske ska prova gå ner de där 15 kilona, göra en Ironman och byta man😜!eller? Man 

kanske bara ska vara nöjd och njuta av att man har kommit så långt!!Helt enkelt accepterar livet som det är!! Eller??!!kanske inte???!! Fram med botox och filler välkommen in, åldersnoja 😋