Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej

Mjuka kvinnliga värden i ett hårt klimat

Att slå sig fram som kvinna är inte lätt, att slå sig bra som invandrade kvinna är ännu svårare. Jag har ingen erfarenhet av det sista så jag kan bara prata för mig själv. Generation yngre dvs Milleniums växer upp i ett tufft men ändå öppet samhälle. Öppet på så vis att de börjar välkomnas in i ledningsgrupper. De växer upp i ett samhälle där jämnlikhet är en en självklarhet. Ändå är vi inte där riktigt ännu, det återstår mycket.

Det vi ändå måste komma ihåg är att det är en biologisk skillnad på män och kvinnor. Jättestor och den kommer vi aldrig komma ifrån. Vi bär dessutom med oss gener som i sin tur bär med sig minnen från århundrade tillbaks som gör att vi är som vi är. Vi är mycket mjukare av naturen, för att vi är skapat för att bära ett annat liv inom oss.

Det jag hoppas Milleniums och kommande generationer bär med sig in i framtiden är att ta vara på våra kvinnliga mjuka värden och se det som en styrka snarare än en svaghet. Det finns inget så starkt som en urmoder, ännu härligare är det att se samma kvinna bejaka sin kvinnlighet och stå för den hon är i alla lägen.

Kvinnor måste idag mer än någonsin hjälpa och stötta varandra i alla lägen. Fungera som varandras mentorer, vi som är äldre behöver finnas som stöd för de yngre och de yngre har massor som vi kan lära oss av. Jag är oerhört tacksam för vad mina döttrar lär mig varje dag. Att höra min yngsta säga att hon ska gifta sig med en man som lagar all mat, handlar och städar tycker jag låter underbart!

Generalising-Generation-Y.jpg

 

Männens makt

Blodet kokar i mig för tillfället, först av allt för att mitt favorit land har valt en galen man som ska representera dem i kommande 4 år..Donald Trump! Den mannen är ingen sympatisk människa som man väljer att leda ett stort land som ska representera den nya världen där människor från hela världen har samlats och byggt upp något gemensamt. Men nu är det så och hur det än är så kan man ju inte göra något åt det utan endast hoppas på att världen lär sig en rejäl läxa av detta. Men det slår mig att det forfarande en värld som styrs många gånger av maktlystna män som inte bara bryr sig om sin makt och vad de själv bryr sig om. Avsaknad av empatin är stor..

Så sorgligt att se detta, jag lyssande på en pod härom dagen, en pod om 2 kvinnor i 35 års ålders som driver ett mindre imperium och har lyckas från dag 1 att bygga upp något riktigt bra. Det kan man ju tycka ska räcka, det behöver ju knappast bevisa sig för någon eller några. Ni ska ju inte tro att det räcker för viss sk män.. varje vecka besöks de av män som vill hjälpa dem att lyckas bättre???!! är inte det lite fräckt? Vem tror dessa män att det är? En annan sak? varför ska det spela någon roll vad man har på sig, eller för den delen vad man vill göra med sin kropp?

Varför ska man bli uttittad eller dömd på visst sätt bara för att man är snygg. Vet också att man som snygg kvinna döms bort på samma sätt som en överviktig person vid jobbintervjuer och annat. Inte lätt att vara kvinna överlag, man passar liksom inte in någonstans riktigt bra. Är man för snygg är det inte bra, är man för ful är inte det bra, är man för smart så är inte det bra, man bör inte vara för social eller för glad eller för sur, inte för gammal och inte för ung! Bingo…Någon ska alltid ha åsikt om något..

Kan inte vi få vara dem vi är, som vi är?

Kärleken till sig själv

kärleken till sig själv och till andra är rätt knepig, vi kvinnor är så hårda mot oss själva. Vi har så höga krav på oss själva. Tycker inte vi begär lika mycket av alla andra runt omkring oss, men vi ska vara övermänskliga. Vi ska fixa allt, utbildning, karriär,man,barn, perfekt hem och dessutom ett perfekt yttre. Allt ska vara perfekt. 

Vad beror det på? Vi är tuffa mot oss själva och mot andra tjejer. Varför inte hjälpa och stötta varandra? Vara glada för andras framgång. Vad spelar det för roll? Hjälp varandra och livet kommer bli roligare.

 En annan sak som jag tycker är så konstigt är att vi har så svårt att ge varandra komplimanger, vad handlar det om? Ser ni alla som rivaler? Jag har inga problem och är för den delen rätt snabb med att ge komplimanger och hurrar rop till mina medsystrar, men det är ytterst få som ger tillbaka. 

Så synd

  

En hyllning till oss kvinnor

vilka tappra hjältar vi kvinnor är! Vi bara är. Vi är intelligenta, omhändertagande, vackra och otroligt starka. Som mammor tas vi gör givet det är en lott i livet vi har fått,  på gott och ont. 

Jag njuter av att vara äldre, jag har aldrig känt mig så trygg i mig själv som jag gör nu. Tyvärr speglas inte delen av resten av samhället. Man känner sig lite passé på samtliga områden. Mest synd tycker jag om kvinnor som min mamma som liksom tappat i värde ju äldre och skruppligare hon blir. Så trist, därför är det ännu mer viktigt att vi kvinnor tar för oss och visar tidigt vad som är viktigt i våra liv.  Jag har börjat nu lite försent men ändå en början. 

Det positiva med att man blir äldre är också att man inte bryr sig om vad andra tycker. Man vill ägna sig åt viktiga saker som gör skillnad. Gärna hjälpa andra. Man blir blödigare och blödigare. Man gråter för ingenting. 

Men trots detta mår man himla bra!!