Mjuka kvinnliga värden i ett hårt klimat

Att slå sig fram som kvinna är inte lätt, att slå sig bra som invandrade kvinna är ännu svårare. Jag har ingen erfarenhet av det sista så jag kan bara prata för mig själv. Generation yngre dvs Milleniums växer upp i ett tufft men ändå öppet samhälle. Öppet på så vis att de börjar välkomnas in i ledningsgrupper. De växer upp i ett samhälle där jämnlikhet är en en självklarhet. Ändå är vi inte där riktigt ännu, det återstår mycket.

Det vi ändå måste komma ihåg är att det är en biologisk skillnad på män och kvinnor. Jättestor och den kommer vi aldrig komma ifrån. Vi bär dessutom med oss gener som i sin tur bär med sig minnen från århundrade tillbaks som gör att vi är som vi är. Vi är mycket mjukare av naturen, för att vi är skapat för att bära ett annat liv inom oss.

Det jag hoppas Milleniums och kommande generationer bär med sig in i framtiden är att ta vara på våra kvinnliga mjuka värden och se det som en styrka snarare än en svaghet. Det finns inget så starkt som en urmoder, ännu härligare är det att se samma kvinna bejaka sin kvinnlighet och stå för den hon är i alla lägen.

Kvinnor måste idag mer än någonsin hjälpa och stötta varandra i alla lägen. Fungera som varandras mentorer, vi som är äldre behöver finnas som stöd för de yngre och de yngre har massor som vi kan lära oss av. Jag är oerhört tacksam för vad mina döttrar lär mig varje dag. Att höra min yngsta säga att hon ska gifta sig med en man som lagar all mat, handlar och städar tycker jag låter underbart!

Generalising-Generation-Y.jpg

 

Advertisements

Beeing miss Perfect 

Jisses, slavar omkring i en dvala emellanåt och funderar både 1 och 2 gånger vad jag håller på med. Blir ledsen att jag shablat bort en stor del av mitt liv av att vara miss Perfect för någon annan än mig själv. Är det inte för föräldrarna så är det ens partner och när man väl får barn är det i stortsett alla runt omkring en. För visst vill man alltid visa upp den där braiga sidan, ni vet där allt utåt sett är så himla perfekt? 

Jag har många brister, har gjort massor av fel, jag har sårat, gråtit och förlåtit både  andra men framförallt mig själv. Jag har förlåtit mig själv för att jag inte vetat bättre, för att jag valt andra före mig och för att jag är en mänsklig människa. 

Vi har alla en inre dröm/syfte att bidra värden med, vi är alla unika. Missa inte det genom att vara andra till lags. Tror faktiskt att milleniumgenerationen har fattat det. Dom går sin egen väg, bra! 

Min önskan ät att mina barn ska vara så pass fria att de gör saker som de själva vill. Att de följer sin egena drömmar och lyssnar på sin inte röst. Utan att bli mega egoister, utan att förlora sin ödmjukhet. 

Mitt dagliga mål är att hitta tillbaka till min inre dröm igen, som för tillfället ligger väl undangömd någonstans inne i mitt huvud. Att helt enkelt väcka den till liv igen. Livet är en gåva vårda den. 

 Trysil❄️