Jag är #in the flow#

JFörst nu har jag hittat rätt efter 2 år av frustration och panik över att inte ha ett jobb. Jag blir arg när folk säger att det är lätt att få nytt jobb.. Nej det är det inte, om man vill klättra lite i karriären, vet man vad man vill så är det inte så lätt, åtminstone inte för mig, jag var för gammal, för nischad ???? jag höll på att knäckas totalt, sökte sååå många jobb. Enligt Trygghetsrådet som granskat mitt CV fanns det inget negativt och säga om det heller, jag nätverkande som en

Vissa dagar grät jag för att i nästa stund bli arg för att dag nr 2 vakna upp och starta på nytt igen.

Inte bra för själen eller självförtroende eller för den delen ekonomin. Jag blev ju mot min vilja beroende av någon annan rent ekonomiskt, inget jag vill uppleva igen. Ja så är det, jag har inte varit smart nog att spara massa pengar genom åren har ingen fet pension. Men jag är frisk, har friska barn, bor i ett bra område i Stockholm där lägenhetens värde ökar för var år, Så jag tror jag kommer klara mig utan allt det där.

Och nu är jag här på ett roligt, stimulerande jobb, jobbet fick jag via mitt vikariat, så det var ändå meningen att jag skulle ta det sär vikariatet. Det ena leder till det andra, det är som de säger, slappna av och tänk inte aå mycket på hur det sker (drömmen) se bara till att öppna upp dör möjligheten när den kommer. Och nu är jag där och saker rullar helt i min riktning på alla plan, socialt, själsligt, ekonomiskt. Det gäller att fortsätta även i motgångar för det måste komma ljus någon gång.

Det är nu livet vänder, en ny början, nya möjligheter till ett underbart liv.

Testar jeans för första gången på 15 år

Advertisements

Början till något nytts

Vilket år, vilka år ska jag säga för de senaste 2 åren kan summeras som smått kaos. Kanske inte smått kaos, skulle summera det i livskris faktiskt. Nästan 1 år av arbetslöshet, följt av 10 månaders vikariat på ett stort amerikansk företag som gick igenom världens omorganisation under tiden jag var där.

Folk blev uppsagda och sa upp sig i ett enormt virrvarr och mitt emellan allt stod jag med en chef som bodde i Belgien och galna säljare som inte alls förstod vad man ska ha en marknadsavdelning till. Det fanns ingen kvar som kunde fungera som en mentor eller för den skull kunde lära mig något. Det var några intensiva månade av ett evigt lärande och timslånga samtal med en dansk kollega som befann sig i exakt samma position.

Men, trots detta har jag lärt mig massor både om mig själv och om industrin. Jag har träffat många intressanta människor och har haft en väldigt bra chef, som har uppmuntrat att våga testa och pusha gränser. Jag är nöjd och inser att jag kan mycket mer än jag tror, allt är faktiskt möjligt om man bara vågar och tror tillräckligt på idén och ja, jag kommer sakna denna kaos och människorna jag mött.

Nu går jag vidare mot nya äventyr, nytt jobb, ny början. Ett nytt ftg ett litet svenskt, har endast jobbat på stora Amerikanska företag tidigare. Såå ser fram emot en spännande höst.

Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej

Ålderskris

Jaha, kanske har jag en släng av det i vilket fall som helst. Inte så att jag måste bestiga berg, göra en Ironman, gå ner 15 kilo och ändra stil eller för den delen. Byta man. 

Men visst gnager det tankar kring att man liksom har passerat något sort bäst före datum, både privat och på jobbet. 

Kanske ska prova gå ner de där 15 kilona, göra en Ironman och byta man😜!eller? Man 

kanske bara ska vara nöjd och njuta av att man har kommit så långt!!Helt enkelt accepterar livet som det är!! Eller??!!kanske inte???!! Fram med botox och filler välkommen in, åldersnoja 😋