Glada skratt, ett måste..

Jösses, ibland slår det mig hur olika människor är, hur vissa bara har bestämt sig för att inta en extremt sur sida. Förstår inte varför? det är så dränerande. Jag har en granne- surtanten kallar vi henne- hon är sur jämt, på alla BRF möten klagar hon alltid, hon säger aldrig hej till mig torts att jag säger det varje gång, min man däremot säger hon alltid hej till.

Samma sak hände idag fast denna gång satt vi ett gäng tjejer alla i 40 års åldern. Förvisso kände de flesta varandra sedan tidigare, men i vårt gäng- (planering av en möhippa), sitter det med en tjej som är så stel och tråkig att världen liksom stannade upp varje gång hon sa något. Det började med att hon skulle beställa något på Starbucks, väl där pratar killen i kassan enbart engelska, något hon vägra att bemöta, hon väljer då att endast prata svenska, torts att han inte förstår. Visst av princip ska han väl kunna svenska om han serverar på ett svenskt kaffe, men ändå…Det slutar med att jag agerar översättare vilket givetvis inte gjorde henne direkt gladare.

Hela hon lyser sur, och jag funderar ändå lite nyfiket på hur hennes liv ser ut om dagarna. Hon är säkert lyckligare i sitt liv än vad jag är just nu men jag tycker ändå det är så otroligt intressant.

Surtanter trodde jag tillhörde generation äldre men nu verkar det krypa längre ner i åldrarna, eller så är det jag som håller på att bli äldre, vet inte riktigt svårt att veta..

Ska aldrig bli en surtant- jag lovar det – aldrig..