Sorgligt, med kvinnoideal 

Ja, jag är själv hycklare som aldrig är riktigt nöjd med mitt yttre. Varför är det så egentligen? Räcker det inte att bara var nöjd med hur vi är skapata? Bara acceptera hur vi ser ut och hur vi har det? Men jag kan ärligt säga att jag tyvärr inte bara kan strunta i det och inte bry mig.  

 Jag tränar regebundet och äter för det mesta bra, mestadels vegetariskt. Jag har fött 4 barn och har endast 1 bristning på ena tutten så jag ska vara jätteglad. Men det är jag inte. Varför denna fåfänga? Eller är det fåfänga om man bryr sig om hur man ser ut? För jag vill se bra ut och må bra och hålla mig fräsch men har det bara att göra med att man hela jämför sig med idealen där ute eller vad handlar det om? 

Jag har ännu inte haft en åldersnoja, eller är det det jag har hela tiden? Pga att jag aldrig är riktigt nöjd? Eller är det alla konstiga ideal som hela tiden cirkulera runt ? Stackars oss kvinnor som aldrig får en pause att bara få vara. Så tråkigt att jag ännu inte bara kan vara nöjd! Skäms känner så. Jag har 4 fantastiska barn som alla är friska och krya, varför ska jag ens bry mig om det yttre i den utrsäckning jag gör? Bryr mig om fel saker helt enkelt!

Eller finns det något rätt i den här frågan? Antar än att ännu en gång får vi kvinnor kämpa! Inte för gammal inte för ful, snygg, bred,smal,kort, lång eller smart. Phewww tufft att vara tjej

Alltid vara perfekt

Dagens dilemma? Jag fajtas alltid med dåligt samvete för det ena och det andra, förstår verkligen inte varför? Visst har jag gjort saker som har varit fel, flera gånger, jag har sårat andra, andra har sårat mig. Inget är svart eller vitt, tror man måste inse att man faktiskt inte gör saker för att man har en dålig uppståt eller att man planerat göra något fel. MEN, varför ska man vara så hård mot sig själv hela tiden? Varför ska så många med mig alltid sträva efter perfektionism, varför ska vi vara så hårda mot oss själva? Speciellt kvinnor. Vi gör det för att bevis adels för omvärlden att vi faktiskt kan men även för oss själva och för våra barn. Hur förs detta över till våra barn? Är det inte bättre att ställa sig upp och säga! Det är OK, var inte så hård mot dig själv, älska dig själv för det som gick rätt i livet och förlåt dig själv för det som gick fel. Ingen har heller rätt att ha någon åsikt om detta.

Jag håller dock med om att man ska ta ansvar för sina handlingar och även det har vi säkert misslyckats med. Men i värld som blir mer och mer ond, handlar det då inte om att kunna hjälpa varandra? Nu tar jag mitt ansvar jag gör som är rätt och det är svårt men känns ändå rätt.

Många kommer bli sårade på vägen tyvärr..

 

Beeing miss Perfect 

Jisses, slavar omkring i en dvala emellanåt och funderar både 1 och 2 gånger vad jag håller på med. Blir ledsen att jag shablat bort en stor del av mitt liv av att vara miss Perfect för någon annan än mig själv. Är det inte för föräldrarna så är det ens partner och när man väl får barn är det i stortsett alla runt omkring en. För visst vill man alltid visa upp den där braiga sidan, ni vet där allt utåt sett är så himla perfekt? 

Jag har många brister, har gjort massor av fel, jag har sårat, gråtit och förlåtit både  andra men framförallt mig själv. Jag har förlåtit mig själv för att jag inte vetat bättre, för att jag valt andra före mig och för att jag är en mänsklig människa. 

Vi har alla en inre dröm/syfte att bidra värden med, vi är alla unika. Missa inte det genom att vara andra till lags. Tror faktiskt att milleniumgenerationen har fattat det. Dom går sin egen väg, bra! 

Min önskan ät att mina barn ska vara så pass fria att de gör saker som de själva vill. Att de följer sin egena drömmar och lyssnar på sin inte röst. Utan att bli mega egoister, utan att förlora sin ödmjukhet. 

Mitt dagliga mål är att hitta tillbaka till min inre dröm igen, som för tillfället ligger väl undangömd någonstans inne i mitt huvud. Att helt enkelt väcka den till liv igen. Livet är en gåva vårda den. 

 Trysil❄️  
 

Vuxen trotsålder

där befinner jag mig för tillfället, känns som jag vill göra revolt mot allt och alla och det känns härligt och befriande. Varför ska livet vara en perfekt tidsplanerad plan? Varför inte bara vara sig själv? Tänk på ditt personliga varumärke?!! Vaddå? Tippar på det flesta som träffat mig (även mina vänner) tycker jag är en helt OK tjej, t.o.m riktigt bra, lättsam och kul.

Varför ska jag behöva måla upp en perfekt fasad, där man inte säger eller gör fel. Helst verka snabbt och effektivt i det tysta. Jisses, jag ska inte kandidera till posten som USAs nästa president, eller för den delen bli en offentlig person. Jag tänker bara vara just jag!! Det måste väl vara OK? Personlig varumärke ska väl spegla just ens personlighet? Slappna av lite alla tungrodda svenskar, slappna av, jag lovar livet blir roligare och mer innehållsrikt. 

Bjud på er själva. Bifogad bild är på en mamma i min dotters klass hon är hysteriskt rolig och bjuder verkligen på sig själv. Hennes glädje smittar av sig❤️